Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Löfvens mardröm ett självförvållat problem

Inga frågetecken rätades ut. Men talmannen valde att lita på Stefan Löfvens förhoppningar. Det är kontentan av den presskonferens sittande talman och blivande regeringsbildare höll i dag.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det betyder att Sverige nästa torsdag får en ny statsminister. Den förste svetsaren på den posten, antar jag. Nästa fredag får Sverige sen en ny regering. Då avser Löfven att läsa upp regeringsförklaring och ministerlista.

För den ene på presskonferensen väntar nu hans korta politiska karriärs absoluta höjdpunkt – för Stefan Löfven. För den andre, Per Westerberg, betydde pressträffen i riksdagshusets cafeteria sorti. På måndags upphör hans upphöjelse till rikets näst kungen högst rangordnade svensk. Då väljs en socialdemokratisk talman. Ännu vet vi faktiskt inte vem det blir. Det avgör Socialdemokraternas riksdagsgrupp på måndagsförmiddag. Antingen den gamle talmannen Björn von Sydow, som fick gå 2006, eller nuvarande vice talmannen Susanne Eberstein.

För Per Westerberg blev det ingen ärofylld sorti. Han har kritiserats av statsvetare för att ha ställt stöd för budgeten som villkor för att S-ledaren ska få uppdrag att bilda regering. De har ifrågasatt om det verkligen var grundlagsfädernas avsikt eller om han tänjde på regeringsformen.

Det hade nog varit bäst om Westerberg låtit bli. För faktum är att han i dag inte vet mer om Stefan Löfvens eventuella stöd för sin budget än när han förra torsdagen gav honom uppdraget att sonderna möjligheterna.

Han hade bara att utgå från att Löfven räknar med att det finns stöd. Från Vänsterpartiet. Det baserar regeringsbildaren in spe på andan i diskussionerna med V. Men det kan röra sig om rent önsketänkande. Det troligaste är i och för sig att V ger sitt stöd, eftersom partiet egentligen inte har något alternativ. Men i dag går det inte att säga med säkerhet. V har velat se hela budgetförslaget, innan partiet tar ställning till hur man ska rösta. Något sådant heltäckande förslag finns inte för närvarande.

Problemet för både Löfven och talmannen är dessutom att det inte är säkert att det räcker med stöd från vänster. Om SD vill sabotera för S+MP kan partiet i slutomröstningen om budgeten i december välja att mot gängse praxis rösta också där och då på alliansens budgetalternativ.

Om någon rim och reson är kvar i riksdagen torde det inte ske. Alliansbudgeten kommer att vara laddad med för SD explosiva flyktinganslag. Där kommer inte heller att återfinnas höjd a-kassa eller minskad pensionärsskatt i samma omfattning som i den rödgröna budgeten om MP går med på den socialdemokratiska pensionsskattelinjen. Så det mesta talar nog för att SD sakligt borde ha mest att hämta i den rödgröna budgeten. Trots att rimligen MP är en garant för att den budgeten är lika flyktingvänlig som alliansens.

Mardrömmen för Stefan Löfven är ett självförvållat problem. Att SD och alliansen hackar ur delar av budgeten och fäller till exempel de 32000 traineejobben. Självförvållat därför att det var S i opposition som var med och bröt rådande praxis om att ta budgeten i sin helhet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!