Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Löfven vill ha samarbete – men bara på sina egna villkor

Dörren är öppen. Jag vill gärna samarbeta. Det har varit statsministerns refräng i nästan varje framträdande under den senaste tiden.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Så också på tisdagen när han för första gången som statsminister lät sig frågas oss ut av oss politiska reportrar i vår organisation Riksdagsjournalisternas förening.

Mycket kan sägas om alliansens uppträdande på senare tid. Men sett över hela mandatperioden har den inte precis vägrat att göra upp med Stefan Löfvens regering. Statsministern meddelade på tisdagen stolt att 16 politiska uppgörelser ingåtts under hans statsministertid. Det är naturligtvis inte bara ett mått på hans förmåga som förhandlare, i lika hög grad ett mått på oppositionens samarbetsvilja.

Det kunde ha blivit ännu fler uppgörelser kan jag avslöja i dag. Hösten 2015 gav Jan Björklund regeringen en invit om att hans parti ville förhandla om en ny skattereform. Och det mest uppseendeväckande då var att det inte var något villkor att övriga allianspartier skulle ställa upp.

Björklund ville förstås upprepa den insats en tidigare FP-ledare, Bengt Westerberg, gjorde 1990-91 då han förhandlade fram det som kom att kallas århundradets skattereform just med Socialdemokraterna, Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt.

Jag blev själv utomordentligt överraskad när det visade sig att finansminister Magdalena Andersson avvisade inviten. Det föreföll närmast obegripligt. Här hade regeringen chansen att modernisera skattesystemet utan att motparten krävde någon sänkning av det totala skattetrycket. Och inte ställde som villkor att övriga allianspartier skulle vara med.

Stefan Löfven säger sig vilja ha samarbete med C och L. Men bara på sina egna villkor. Foto: Christine Olsson/TT

Det var först efter att Jan Björklund nyligen hotat med att försöka stoppa regeringens planerade skattehöjningar och i värsta fall avsätta finansministern, som jag fick reda på vad som hänt med inviten om skattereformen. När L-ledaren efter sitt utspel i förra veckan fick frågor om han inte var beredd att samtala med Löfven, som redan då hade sagt att dörren var öppen, erinrade Björklund om inviten 2015. Hans beskrivning var att S sa nej och bara återkom med nya skatteförslag som bar Vänsterpartiets signum. Underförstått - med sådana går det inte att samarbeta för ett borgerligt parti.

 

LÄS MER: Stefan Löfvens besked: Vill fortsätta regera med MP

 

Men vad han inte sa och som jag fått veta från en säker, välplacerad S-källa i regeringskansliet var att samarbetet sprack därför att Liberalerna inte ville ingå i budgetunderlaget … man kan inte ha ett skattesamarbete utan att ha ett samarbete om budgeten, löd hans slutsats. En inte direkt självklar slutsats. Carlsson/Feldt ställde inte det villkoret för århundradets skattereform .

Uppenbarligen var regeringen beredd att byta ut Vänsterpartiet som del i budgetunderlaget mot Liberalerna. Men Björklund sa nej.

Det här illustrerar Stefan Löfvens kardinalproblem. Han säger sig vilja ha samarbete med C och L. Men bara på sina egna villkor. Att de går över till hans lag. Han vill också ha bort blockpolitiken. Men bara på sina egna villkor. Både C och L kan tänka sig en regering med både allianspartier och S om inget block har egen majoritet och alliansen är mindre . Det skulle bryta blockpolitiken. Det skulle också isolera SD. Men Löfven säger nej, om inte han får leda en sådan regering.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!