Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Löfven och Hadzialic har överreagerat

Aida Hadzialic har förvisso visat dåligt omdöme, när hon satt sig vid ratten bara fyra timmar efter att ha druckit två glas vin.

Och visst är 0,2 promille rattfylleri enligt svensk lag.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Men det är en internationellt sett mycket sträng gräns. Hon startade sin resa i Danmark, där gjorde hon inget olagligt. Där är gränsen 0,5 promille som PM Nilsson på Dagens Industri konstaterat. Samma gräns som Sverige hade tidigare. Jag har till och med för mig att gränsen en gång var 0,8.

Jag tycker att Hadzialic och Löfven överreagerat. Visst är det ett brott i lagens mening men ytterst ringa. Frågan är vem som avgjorde att hon skulle avgå. Det kan inte uteslutas att det var Löfven. I sina kommentarer för Ekot talade han om att det hon gjort var allvarligt. Jag är rätt övertygad om att de flesta väljarna inte delar hans åsikt.

Jag har svårt att se avgången som något annat än överdriven rädsla för mediedrev. Visst hade nykterhetsorganisationer, kanske också delar av oppositionen fördömt beteendet och krävt hennes avgång om hon inte själv omedelbart kastat in handduken. Men jag är övertygad om att fler hade förlåtit henne, om hon på presskonferensen hade nöjt sig med att erkänna brottet och uppträda ångerfullt.

 

Som journalist kan man förvisso tycka att det här är ett bra exempel på medias makt. Statsråd avgår till och med innan det blir ett mediedrev. Bara av rädsla för ett sånt. Men jag tycker faktiskt att regeringschefer ska ha modet att uthärda mediedrev. Visst blir det svettigt några dagar, men om inte orsaken till drevet är något allvarligt övertramp, så ska en statsminister ha tillräckligt kurage för att stå emot.

Politiskt betyder avgången mycket lite. Det har varit minst ett statsråd för mycket i Utbildningsdepartementet. Men det var inte Aida Hadzialic som behövde avgå. Hon var kanske den bästa av de tre – Gustav Fridolin och Helene Hellmark Knutsson har inte imponerat.

Det är också ur ett integrationsperspektiv sorgligt. Hon är ett paradexempel på framgångsrik integrering i det svenska samhället. Hon kom som flyktingbarn till Sverige från Bosnien. Men tack vare begåvning, juristexamen, och framåtanda blev hon ett av våra yngsta statsråd någonsin.

Enda trösten är möjligen att Aida rimligen får ny chans i framtiden.