Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Klargörandet blottar Alliansens bekymmer

I en gemensam debattartikel i DN klargjorde Allianspartierna att man kommer att samarbeta inför nästa val 2018. Foto: Gunnar Ask / GUNNAR ASK/ALL OVER PRESS GUNNAR ASK FOTOGRAF

Att alliansen tänker gå till val 2018 med gemensamt valmanifest är ingen direkt kioskvältare.

Det har sagts tidigare.

Men att de fyra ändå just nu känner behov av att framhålla det i en debattartikel i DN visar att också alliansen har bekymmer.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är ju en truism att regeringen har det. Uselt förtroende nyligen i en opinionsundersökning. Väljarna skulle hellre se Anna Kinberg Batra som regeringschef enligt en annan undersökning. Så långt borde allt vara frid och fröjd för de fyra borgerliga partierna.

Men opinionsundersökningar ger också en annan bild av väljarnas sympatier. I DN/Ipsos senaste mätning av partisympatierna var de tre rödgröna partierna faktiskt större än alliansen, låt vara med bara 0,2 procentenheter. I samma undersökning gick S dessutom upp rejält.

Att alliansen inte har en överlägsen ledning före en regering som ändå är uppenbart impopulär, visar att inte heller det största oppositionsalternativet är något självklart val för väljarna. Det är nog sällan eller kanske aldrig regering och borgerlig opposition samtidigt haft så svagt stöd. En förklaring är förstås Sverigedemokraterna. Men det kan ju vara ett på sikt övergående bekymmer, om SD:s nuvarande trend fortsätter.

 

Problemet för alliansen är att den det senaste året varit oense både om politiken och taktiken. Att partierna mellan val redovisar sina egna förslag som per definition är annorlunda än de andras är i sig inget problem. Skulle de fyra vara helt eniga, vore det ju onödigt med fyra skilda partier. Tveklöst har alliansen också mer gemensamt än S och MP.

I sin debattartikel pekar de fyra på de stora utmaningar som Sverige står inför och som de uppenbarligen tänker ha en lösning på senast valrörelsen 2016. Men på de områdena finns det just nu stora sprickor i alliansbygget.

Kraftfulla integrationsinsatser behövs, konstateras i artikeln. En sån är att utlandsfödda lättare ska få jobb, genom lägre löner i stället för bidrag. Men om vägen dit tvistar M och C och FP. Anna Kinberg Batra har till och med gått så långt som att ställa något som L-ledaren uppfattade som ett ultimatum. En M-ledd regering kommer inte att lagstifta om lägre löner, sa hon.

För att inte tala om asylpolitiken, där ju C avviker totalt.

 

Ökat bostadsbyggande behövs också. Det tyckte alliansen även under regeringsåren med klent resultat. En viktig och känslig fråga i de pågående bostadspolitiska förhandlingarna är försämrat ränteavdrag. Det har M hittills tagit avstånd från.

Men partierna har hittills inte heller varit ense om taktiken gentemot regeringen. Framför allt KD-ledaren Ebba Busch Thor har antytt att den borde fällas genom gemensamma budgetalternativ.

Något sådant blir det nu inte som följd av vårbudgeten. Men hur det blir i fortsättningen står det inget om i debattartikeln. Man kan ana att det betyder att partierna inte är eniga om det.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!