Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Kinberg Batra borde förstå att hon måste avgå

Sverige har just nu två absoluta krispartier. I varje fall om man utgår från DN/Ipsos färska opinionsmätning. Moderaterna får sin näst sämsta siffra sen starten för mätningarna 1979. Det var bara i oktober 2002 som resultatet var sämre. Det var månaden efter Bo Lundgrens misslyckade riksdagsval.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den parallellen skulle nog helst Anna Kinberg Batra vilja slippa. Men den är ofrånkomlig. Och på sätt och vis är läget värre nu än vid motsvarande tid inför 2002 års val. Bo Lundgrens ras kom först i själva valrörelsen. Det var då som de så kallade valstugereportagen kom i SVT. Med hjälp av dold kamera kunde Uppdrag granskning visa en mycket mer kritisk inställning till invandring bland moderata valarbetare än den officiella linjen.

Den här gången kan inte opinionsraset härledas till något sådant. Det beror på en kombination av reaktioner på Anna Kinberg Batras famösa kursändring den 19 januari om attityden till SD och gemensam budget och hennes egna brister som kommunikatör av partiets politik.

För mig är det en gåta att ett parti som haft som tradition att vara helt osentimental i förhållande till misslyckade partiledare, fortsätter som om inget har hänt. När fakta i själva verket är entydiga. På ett år har M tappat tio procentenheter hos Ipsos.

Visst finns det en skillnad i behandlingen av Gunnar Heckscher, Yngve Holmberg och Bo Lundgren. Alla dessa tre fick chansen att leda partiet i val. Men som Socialdemokraterna visade med Håkan Juholt, så är det ingen naturlag att en partiledare i utförsbacke, ska få chansen att tillfoga sitt parti ett valnederlag.

Det förvånande är både att det finns så få ifrågasättanden internt av Anna Kinberg Batra som ledare och att hon inte själv drar slutsatsen att hon redan nu borde avgå. Både partiaktiva och partiledaren själv tycks sakna krisinsikt och självbevarelsedrift.

Jag träffade i förra veckan en yngre moderat som trodde att eventuella kronprinsar och kronprinsessor inte vill agera före valet, därför att deras möjligheter att förnya partiet skulle bli större efter ett rejält förlustval. Han har i och för sig en poäng. Det var med den bakgrunden Fredrik Reinfeldt kunde skapa de Nya Moderaterna efter Lundgrens fiasko. Men jag har ändå svårt att tro att partiledarpretendenterna skulle vara så cyniska och lättsinniga inför nästa års val. Dessutom borde åtminstone dagens notering på 15 procent vara tillräcklig för att motivera en omfattande förnyelse. Som av en händelse är den siffran nästan identisk med Bo Lundgrens 2002 – 15,26 procent. 

Det andra krispartiet är Miljöpartiet som tycks ha övertagit KD:s roll. De gröna kunde inte ha fått mycket sämre utgångsläge inför sin kongress under veckoslutet. Tre procent placerar nu partiet allra sämst bland de åtta riksdagspartierna. Så sent som i valrörelsen 2014 hade partiet målet att bli tredje största parti.

En förklaring är att väljarna inte tycker att MP gjort något avtryck på regeringspolitiken. En annan brutalare – att partiet har valt makten före idealen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!