Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Björklunds dröm kräver ett svek av Lööf

Jan Björklunds problem är den interna partiopinionen, som tycks vara mer borgerlig än Centerns, skriver K-G Bergström.Foto: OLLE SPORRONG
Foto: OLLE SPORRONG

Ska det bli tredje gången gillt för Stefan Löfven? Han har fällts som statsminister av riksdagens majoritet. Han har sen ändå fått chansen att sondera förutsättningarna för en S-ledd regering och misslyckats.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nu ger talmannen honom en tredje chans. Den 3 december kommer Andreas Norlén att föreslå honom som statsminister. Senast samma förmiddag vill talmannen ha besked av Löfven om vilka partier som ska ingå i hans regering.

Talmannen ansåg själv att det var logiskt att budet nu gick till S-ledaren. Det håller jag med honom om. Ulf Kristersson har ju prövats och Annie Lööf förklarat att hon inte ser  några förutsättningar för att bli tolererad av en majoritet i riksdagen.

Ändå innebär dagens besked en indikation på att något har förändrats. Stefan Löfven har tidigare sagt att han inte är beredd att låta sig bli föremål för omröstning i riksdagen, om inga nya omständigheter tillkommit. På min fråga sa Norlén att Löfven gett klartecken för att bli röstad om. Det betyder rimligen att han nu tror på nya och bättre förutsättningar än efter sonderingsrundan.

Man behöver knappast vara någon Einstein för att räkna ut att Löfven utgår från att C och L nu är mer samarbetsvilliga än sist. De skulle förstås i teorin kunna rösta nej till en Löfven-regering och sen för att slippa nyval släppa fram Ulf Kristersson lilla M-KD regering. Men statsministern har goda skäl att tro att för både Lööf och Björklund är den risk för beroende av SD som Kristerssons regering skulle kunna utgöra, värre än att svika alla vallöften om att verka för att just moderatledaren skulle bli statsminister.

För Jan Björklund lär valet vara enkelt. Det har framgått tydligt att han varit den av de två som haft minst problem med att hoppa över skaklarna. Hans dröm torde vara att till varje pris få avsluta sin karriär som statsråd igen. Han  måste dessutom till varje pris försöka stoppa ett extra val, eftersom opinionssiffrorna är urusla. Att gå till val efter att ha stoppat en borgerlig regering vore minst sagt äventyrligt.

Björklunds problem är i stället den interna partiopinionen. Den tycks vara mer borgerlig än Centerns. Ett så kallat partiråd får nu avgöra om partiledaren ska få fullfölja sina ambitioner.

Men inte heller för Annie Lööf blir beslutet om eventuell medverkan eller stöd till en S-regering problemfritt. Hon har gett entydiga besked om att det inte kommer att ske. Nu riskerar hon att tvingas svika såna löften. Hennes egna pragmatiska väljare lär nog överse med det. Men om C-ledaren stoppar en Ulf Kristersson-regering och sen släpper fram en S-regering lär allmänborgerliga väljares dom bli hård. Det behöver inte betyda att partiets nuvarande väljarstöd sjunker dramatiskt, men framtida expansionsmöjligheter kommer att försvåras.

I realiteten vore det dessutom att väcka den avsomnade Decemberöverenskommelsen till liv.