Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

K-G Bergström: Trots klyftorna torde S och MP ändå bli överens

Hela partiledningen blev omvald. Båda språkrören och partisekreteraren. Det var nog partiledningens största framgång första kongressdagen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var meningen att kongressens mest kontroversiella fråga - arbetstidsförkortning - skulle avgöras i går. Men av oklara skäl sköts den till i dag. Om det berodde på att partiledningen fruktar nederlag går förstås inte att säga. Men av den korta debatten att döma är utgången långt ifrån given.

Miljöpartiet är det enda enskilda parti som alliansen har ingått en större uppgörelse med, om migrationspolitiken.

Ändå är det uppenbart att MP ser den borgerliga regeringen som huvudfiende.

 

Partiet tycks nu definitivt ha valt sida. Det är med Socialdemokraterna man vill regera. Men det är egentligen inte självklart. Jonas Sjöstedt bjöd in MP till samarbete i veckan. I en debattartikel i DN framhöll han att V och MP har mycket gemensamt, till exempel klimat- och energipolitiken. Men han hade också tagit fram statistisk över hur MP röstat i riksdagen sen valet 2010:

I hela 66 procent av voteringarna har MP röstat som V. Oftare än med favoritpartnern Socialdemokraterna (57 procent).

 

Och det är knappast någon tvekan om att det är mycket som skiljer Stefan Löfven från Fridolin/Romson:

Arbetskraftsinvandring. Om den har MP gjort upp med alliansen. S vill reglera den mer.

Kommunalt veto mot nya friskolor vill S ha, även om de föredrar att kalla det avgörande inflytande för kommunerna. MP säger nej.

Miljöskatter. MP vill höja till exempel bensinskatt. S vill helst slippa.

Försvar. MP är i grunden antimilitaristiskt för att inte säga pacifistiskt. S har med Peter Hultqvist i riksdagen försökt profilera sig som ett försvarsvänligt parti, även om det ännu visat sig mer i retoriken än i konkreta förslag.

Kärnkraft. Visserligen vill S precis som MP avveckla kärnkraften. Men det är välkänt att gamle Metallbasen Löfven gärna vill ha en uppgörelse om energin. Rimligen för att rädda kärnkraften .

Arbetstider. S vill inte ha friår. Det vill Miljöpartiet.

 

Trots klyftorna torde S och MP ändå bli överens. Det skedde ju på Göran Perssons tid. Problemet är att de två inte torde få nog många väljare för egen majoritet. Minst ett tredje partis röster lär bli nödvändiga. Både Stefan Löfven och de gröna språkrören vill slippa beblandning med V. Det försvårar för båda att locka medelklassväljare.

Därför har S på senare tid börjat viska om FP som tänkbart tredje ben.

Något sådant borde trotsa all politisk logik: MP och FP står ungefär lika nära varandra som AIK och Djurgården.

Oense om försvar, skatter, kärnkraft, vindkraft och euro till exempel.

 

Allt det här vet förstås MP-strategerna. Men de vill till varje pris slippa att samarbeta med det parti som de oftast röstar som, alltså V. Därför lär de låta spekulationerna om FP fortsätta.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!