Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

K-G Bergström: Troligast är att Löfven försöker få med sig FP eller C

Väljarna önskedrömmer. Men mycket lite tyder på att deras drömmar infrias.

En opinionsundersökning som redovisades i Dagens Nyheter igår visade att mer än tredjedel anser att en blocköverskridande regering vore bäst för Sverige.

15 procent av dem ville ha en M-ledd sådan regering. 20 en blocköverskridande regering ledd av S.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I särklass piggast på sådana regeringar är folkpartisterna (48 procent. 19 procent av dem skulle till och med föredra en S-ledd regering).

Näst minst låsta i blockpolitik är Sverigedemokraterna, där 43 procent vill ha en regering över blockgränserna. Lite anmärkningsvärt eftersom en sådan, om det vore någon poäng med den, skulle bli en majoritetsregering. En sådan skulle eliminera allt inflytande för SD.

Det här är inte den enda opinionsundersökningen som visar att väljarna drömmer om en regering som har lämnat blockens skyttegravar.

En Novus-undersökning på försommaren visade att 34 procent gärna såg en så kallad stor koalition, en regering med S+ M. Sådana finns i till exempel Finland och Tyskland.

Det är inte särskilt förvånande att väljarna just nu längtar efter regeringar över blockgränsen. Den nuvarande är en rätt svag minoritetsregering. Också nästa riskerar att bli en likadan. Ja om det blir en rödgrön minoritetsregering kan den bli ännu svagare än alliansregeringen, eftersom SD åtminstone enligt voteringsstatistiken uppges rösta oftare med de borgerliga än de rödgröna.

Till det kan fogas att S och M står varandra närmare än någonsin tidigare i historien.

Ändå är en regering över blockgränsen ytterst osannolik.

Sverige har bara haft en sådan under efterkrigstiden, Socialdemokraterna och Bondeförbundet på 1950-talet. Inte ens under den svåra ekonomiska krisen i början av 1990-talet var någon sådan regering aktuell, trots att Carl Bildt och Ingvar Carlsson då gjorde upp om två krispaket.

Sen har det förvisso förekommit samarbete mellan C och S, FP och S, rödgröna och S. Men bara i riksdagen. Inte i Rosenbad.

Efter det har framför allt det borgerliga blocket svetsats ihop till en oväntat väl fungerande enhet.

Allt det här gör att en block-överskridande ministär närmast får ses som en utopi. S har alltid drömt om en sån. Det skulle i praktiken innebära evig socialdemokratisk regering och en sönderslagen borgerlighet. Det har också funnits sådana strävanden på den borgerliga kanten. FP-ledaren Lars Leijonborg gjorde ett misslyckat försök att bilda en mittenregering med MP 2002.

Visst skulle en rödgrön minoritetsregering kunna leda till sådant kaos, om SD och de borgerliga skulle fälla proposition efter proposition, att väljarna skulle tröttna. Men i ett sådant läge finns en annan utväg - nyval.

Ett sådant skulle sannolikt ha större chans att stärka småpartier som FP och C än ytterligare koalitionsregeringar. I sådana eller efter nära samarbete med S backar de partierna praktiskt alltid.

Ett nyval skulle S däremot inte vilja ha. Därför är det troligaste scenariot att Löfven försöker få med sig FP eller C i enskilda uppgörelser utanför Rosenbad.