Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

K-G Bergström: Stackars Löfven!

Om det vore mitt uppdrag att tycka synd om politiker skulle jag utbrista: Stackars Stefan Löfven!, skriver K-G Bergström.Foto: Pelle T Nilsson

Om det vore mitt uppdrag att tycka synd om politiker skulle jag utbrista: Stackars Stefan Löfven!

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

 Nu är det inte det och därför nöjer jag mig med att konstatera att det inte tycks vara någon ände på regeringens motgångar.

Det enda lilla glädjeämnet var kanske att S gick upp 1 procentenhet i senaste Demoskop, låt vara att det inte var någon statistiskt säker ökning.

Men den överskuggades omedelbart av nya skandaler med statsråd inblandade. Den här gången återigen Margot Wallström. Hon var förvisso smart nog eller proaktiv som det tycks heta på nysvenska att själv avslöja att hon fått lägenhet av Kommunal. Man kan utgå från att det var för att förekomma ett medieavslöjande. Genom att anklaga Kommunals ordförande för lögn gick hon dessutom från en hopplös defensiv till offensiv.

Svaret från ordförande Nordström var att Wallström nog måste ha missuppfattat hennes besked.


Jag är inte övertygad om att det räcker för att rädda Nordström. Det finns många frågetecken kvar. Vilka har fått de 65 procent av Kommunals lägenhetsbestånd som inte gått till anställda? Hur sker urvalet? Finns det en turordning? Varför överlämnas inte dessa bostäder till bostadsförmedlingen? Eller varför får inte Kommunals medlemmar dem? Hur kommer det sig att det finnas uppgifter om att S-politiker kunnat använda Kommunalägda lägenheter till att byta till sig andra?

Om Margot Wallström varit godtrogen och inte ställt tillräckligt ingående frågor kring lägenheten vet jag inte. Det kan inte uteslutas. Det är i alla händelser inte oproblematiskt att ett statsråd tar emot en sån favör av en intresseorganisation. Oppositionen talar om att hon hamnat i ett beroendeförhållande till Kommunal. Det är inte självklart. Utrikesministern har ingen formell möjlighet att via UD ge Kommunal betalt för bostadshjälpen.

 

Men en utrikesminister deltar ju i alla regeringsbeslut, även sådana som skulle kunna påverka Kommunals hjärtefrågor. Hon träffar regelbundet de statsråd som har det ansvaret. Hon har obegränsade möjligheter att informellt lägga ett gott ord för Kommunals intressen.

Det torde vara ganska mänskligt att tycka att den som hjälpt en, ska få något tillbaka.

Därför borde inte Wallström ha tagit emot erbjudandet. Jag tycker att regeringen helt öppet, precis som riksdagen, ska skaffa sig ett antal egna lägenheter som kan användas för landsortsbor som blir statsråd.

Närmast pinsamt var det däremot av Wallström och UD att utnyttja uppståndelsen kring lägenheten för att offentliggöra regeringens svek om Västsahara. Tvärtemot partiets tidigare löften blir det inget erkännande. Beräkningen var förstås att löftessveket en timme efter Kommunals presskonferens skulle dränkas av lägenhetsskandalen.

 

Precis som i konflikten mellan Wallström och Israel kan man misstänka att det handlar om att hålla Arabländerna på så gott humör att de röstar för Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Det är i så fall en långt större skandal än lägenheten, även om väljarna tycker tvärtom.