K-G Bergström
Det skulle förstås ha varit ännu mer övertygande om V drivit frågan så tidigt att pengarna funnits till det här sommarlovet. Sjöstedt bekräftade att partiet inte tagit upp stödet tidigare i några budgetförhandlingar. Nu ska man inte vara alltför fördömande för det. Vänsterpartiet har prioriterat annat som hjälper de fattigaste familjerna – höjt underhållsstöd, glasögonstöd och gratis mediciner för barn.
Däremot betyder dagens utspel att det kan införas till nästa sommar. Om S och MP ställer upp. Ett krux är möjligen att V vill betala reformen med återinförd förmögenhetsskatt . Det lär knappast Magdalena Andersson gå med på. Men det borde förstås gå att hitta 250 miljoner kronor någon annanstans. I budgetsammanhang är siffran pea-nuts. Sen kan man förstås fråga sig om staten ska behöva stå för det. Borde vara kommunernas ansvar.
Fortsätter att irritera regeringen
Samtidigt fortsätter Jonas Sjöstedt att irritera regeringen där det gör som mest ont. Den här gången handlar det om en öm punkt för Miljöpartiet. I morgon åker han norrut till Ojnareskogen för att uttrycka sympati för kampen mot exploatering av området. Han står bakom Naturvårdsverkets krav på att skogen ska bli Natura 2000- område vilket skulle stoppa kalkbrytning. Den som avgör skogens framtid är regeringen och miljöminister Åsa Romson. Hon har hittills uttryckt sig påfallande försiktigt i ärendet, trots den kraftiga miljöopinionen. Varje Almedalsvecka drar arga Ojnaredemonstranter genom Visbys gator.
Men också Stefan Löfven fick sig en rejäl käftsmäll från den blide vänsterledaren. Sjöstedt är mycket engagerad i grekernas öde. Och i kväll anklagade han den svenska regeringen för att ställa sig på EU-elitens sida mot den grekiska demokratin. Ord och inga visor!
V har fått hyggligt utbyte
Hittills har V fått hyggligt utbyte i budgetförhandlingarna. Partiet har i realiteten ett slags vetorätt i budgetfrågor. Skulle V hoppa av budgetsamarbetet, är Alliansen så länge den gör gemensam sak en större konstellation än S+MP. Det gör att S har alla skäl att hålla Sjöstedt på gott humör, trots att de täta nålsticken måste svida.
Problemet för Jonas Sjöstedt är att hans förhandlingsmässiga framgångar inte har gett motsvarande opinionseffekt. Partiet har cirka 6–7 procent, långt från Gudrun Schymans 12 procent 1998. Och ingen stor uppgång sen valet, trots regeringspartiernas tillbakagång.
Till sist förtjänar V-ledaren en eloge för ett kort tal – cirka 26 minuter.