Det blev lite av en statsministerduell. Stefan Löfven hade nog räknat med att sopa banan med Fredrik Reinfeldt om jobben.
Sannolikt inspirerad av Göran Perssons gamle medarbetare Jan Larsson, försökte sig Löfven på en gammal Göran Persson-favorit i repris.
Fast lite justerad.
- Jag hatar arbetslösheten, sa Löfven.
- Jag hatar klassamhället, sa en gång Persson.
Men Löfven hade nog inte riktigt räknat med Reinfeldts snabba replik.
- Jag lärde mig hata något ännu värre, nämligen utanförskapet.
Antalet förtidspensionärer har minskat från 550 000 år 2006 till 365 000 nu.
Reinfeldt fortsatte sin offensiv med att kräva svar om Stefan Löfvens avsikt var att bilda en majoritetsregering. Inget svar.
Jan Björklund ville veta om Stefan Löfven ville ersätta uttjänta kärnkraftsreaktorer med nya. Inget svar.
Stefan Löfven gjorde ändå ingen dålig debatt. Men han vann den inte. Jag noterade att det redan börjats spekulera i att han kanske ändå segrade, ungefär som när Thorbjörn Fälldin spöades av Olof Palme på 1980-talet men på ett så elakt sätt att Fälldin fick sympatierna.
Det tycker jag vore en orättvis utgång. En statsministerduell måste få innehålla ett betydande mått av aggressivitet. En sån är inget för sillmjölkar.
Mitt i slagväxlingarna kunde man ändå notera att de två faktiskt var överens i en aktuell fråga. Varken Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt vill låta flyktingar söka asyl vid närmaste ambassad eller beskickning. Till skillnad från Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet.
Rimligen därför att våra två största partier tror att det skulle leda till att Sverige skulle få ta emot betydligt fler från Syrien till exempel.
I den frågan är uppenbarligen båda blocken kluvna. Men i övrigt fungerade lagandan. Även i det rödgröna laget trots att de inte är något lag formellt. Jonas Sjöstedt undvek att kritisera Stefan Löfven trots att de två tycker så olika om vinster i välfärden.
S-ledaren gjorde inte heller något för att distansera sig från Vänsterpartiet. Möjligen därför att han i går fick en ny påminnelse om stämningarna i arbetarrörelsen. De flesta LO-distrikten vill ha med V i en rödgrön regering.
Ett mardrömsbesked för Stefan Löfven som måste ha påmint honom om hur det gick för Mona Sahlin 2010.
Trots att det var en publikvänlig debatt var den sämre ledd än den förra "Agenda"-debatten i maj. Vid flera tillfällen lät inte Camilla Kvartoft den utmanade partiledaren svara utan lät i stället ordet gå till en annan.
Kvartoft gav också Stefan Löfven rena straffsparksupplägg i avsnittet om skolan. Med snälla frågor om varför S vill minska antalet elever i skolan, respektive om läxhjälp.