K-G Bergström
K-G BERGSTRÖMS BETYG
5 GETINGAR: FREDRIK REINFELDT, M
Har fått höga förtroendepoäng av väljarna för sitt lugn och sin saklighet. I går kväll visade han sig vara en mycket effektiv och tuff debattör. Dessutom extremt påläst för att vara statsminister. Såna är ofta generalister och kan inte alltid detaljfrågorna så bra. Det kan Reinfeldt.
4 GETINGAR: JAN BJÖRKLUND, FP
Skicklig debattör. Med adress till Åsa Romson sa han: Ni verkar hata transporter. Vill chockbeskatta allt som rör sig. Han har dock klara problem med skolan, så länge skolresultaten inte förbättras.
3 GETINGAR: GÖRAN HÄGGLUND, KD
Kommer inte riktigt till sin rätt i hårda, aggressiva debatter. Det är naturligt att han inte får utrymme för sitt bästa vapen – humorn. Men han blir lite tradig, när han ska debattera sakfrågor. Det var pinsamt nog för socialministern Jan Björklund som bäst försvarade alliansens sjukvårdsresultat.
4 GETINGAR: ANNIE LÖÖF, C
Duktig debattör. Men så är hon ju före detta vice ordförande i Centerns ungdomsförbund. Hon var också ärlig nog att medge att hon hade mer gemensamt med MP om flyktingars rätt att söka asyl på närmaste svenska ambassad eller beskickning än med M.
4 GETINGAR: STEFAN LÖFVEN, S
Klarar partiledardebatter bra för att vara så oerfaren som partipolitiker. Men att han undviker att ge besked i viktiga frågor drar ner betyget. Inget besked om han vill bilda en majoritetsregering. Inte heller om han vill ersätta gamla kärnkraftverk med nya.
3 GETINGAR: ÅSA ROMSON, MP
Ingen skarp debattör. Förvisso påläst om miljö. Men är nog lite för smal och akademisk för att bli en slagkraftig pugilist.
4 GETINGAR: JONAS SJÖSTEDT, V
Lite slow starter. Men i andra halvlek var han precis så tuff och slagkraftig som när han är som bäst i debatter. Framför allt om skolan. Men notabelt är att han inte angrep Stefan Löfven om vinster i välfärden.
4 GETINGAR: JIMMIE ÅKESSON, SD
Har breddat sitt register. Har nog insett att man inte kan avfärda alla samhällsproblem med att de beror på invandrarna. Landsbygdsengagemang, heltid för offentliganställda kvinnor och skärpta straff ingår också i den populistiska arsenalen.
Det blev lite av en statsministerduell. Stefan Löfven hade nog räknat med att sopa banan med Fredrik Reinfeldt om jobben.
Sannolikt inspirerad av Göran Perssons gamle medarbetare Jan Larsson, försökte sig Löfven på en gammal Göran Persson-favorit i repris.
Fast lite justerad.
- Jag hatar arbetslösheten, sa Löfven.
- Jag hatar klassamhället, sa en gång Persson.
Men Löfven hade nog inte riktigt räknat med Reinfeldts snabba replik.
- Jag lärde mig hata något ännu värre, nämligen utanförskapet.
Antalet förtidspensionärer har minskat från 550 000 år 2006 till 365 000 nu.
Reinfeldt fortsatte sin offensiv med att kräva svar om Stefan Löfvens avsikt var att bilda en majoritetsregering. Inget svar.
Jan Björklund ville veta om Stefan Löfven ville ersätta uttjänta kärnkraftsreaktorer med nya. Inget svar.
Stefan Löfven gjorde ändå ingen dålig debatt. Men han vann den inte. Jag noterade att det redan börjats spekulera i att han kanske ändå segrade, ungefär som när Thorbjörn Fälldin spöades av Olof Palme på 1980-talet men på ett så elakt sätt att Fälldin fick sympatierna.
Det tycker jag vore en orättvis utgång. En statsministerduell måste få innehålla ett betydande mått av aggressivitet. En sån är inget för sillmjölkar.
Mitt i slagväxlingarna kunde man ändå notera att de två faktiskt var överens i en aktuell fråga. Varken Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt vill låta flyktingar söka asyl vid närmaste ambassad eller beskickning. Till skillnad från Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet.
Rimligen därför att våra två största partier tror att det skulle leda till att Sverige skulle få ta emot betydligt fler från Syrien till exempel.
I den frågan är uppenbarligen båda blocken kluvna. Men i övrigt fungerade lagandan. Även i det rödgröna laget trots att de inte är något lag formellt. Jonas Sjöstedt undvek att kritisera Stefan Löfven trots att de två tycker så olika om vinster i välfärden.
S-ledaren gjorde inte heller något för att distansera sig från Vänsterpartiet. Möjligen därför att han i går fick en ny påminnelse om stämningarna i arbetarrörelsen. De flesta LO-distrikten vill ha med V i en rödgrön regering.
Ett mardrömsbesked för Stefan Löfven som måste ha påmint honom om hur det gick för Mona Sahlin 2010.
Trots att det var en publikvänlig debatt var den sämre ledd än den förra "Agenda"-debatten i maj. Vid flera tillfällen lät inte Camilla Kvartoft den utmanade partiledaren svara utan lät i stället ordet gå till en annan.
Kvartoft gav också Stefan Löfven rena straffsparksupplägg i avsnittet om skolan. Med snälla frågor om varför S vill minska antalet elever i skolan, respektive om läxhjälp.
