Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

K-G Bergström: Ökenvandring tycks vara enda räddningen

Demoskops undersökning är rena rysaren för fyra av partierna. Inte bara för de tre borgerliga små­partierna utan också en kalldusch för Miljöpartiet, som noterar sin sämsta opinionssiffra sen valet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För KD, C och FP är samverkan med andra partier en ren Moment 22 - situation. De backar när de samarbetar och riskerar att göra det om de inte gör det.

Så här har samarbete belönats av väljarna för Centerpartiet: Ledde tre regeringar 1976-82.

Resultat: - 8,6 procentenheter. Ingick i den borgerliga regeringen 1991-94. Resultat: - 0,8. Samverkade i opposition med S-regeringen 1995-97. Resultat: -2,6. Med i Alliansregeringen sen 2006. Resultat i 2010 års val: - 1,3.

Vem än Centern jobbar ihop med och oavsett om det sker i regering eller opposition tappar partiet opinionsstöd.

 

Och likadant är det för Folkpartiet. Efter sex års borgerligt styre 1976-82 hade partiet backat 5,2 procentenheter. Efter tre år med Bildt 1991-94 : - 1,9 och efter fyra med Reinfeldt: - 0,4.

Kristdemokraterna har inte bättre meritlista: Under Bildts regering gick KD tillbaka 3 procentenheter och räddades av moderata taktikröster. Lite bättre har det gått i Alliansregeringen: - 1,0.

Problemet för ett borgerligt parti som fronderar mot de andra icke- socialistiska partierna är att också det straffar sig. Det har Folkpartiet fått erfara när man närmat sig Socialdemokraterna. Liksom Centern gång på gång.

Ökenvandring tycks vara enda räddningen för de tre. Och hur kul och givande är det?

 

Men väl så anmärkningsvärt är MP:s låga opinionssiffra. Det är nog tur för Åsa Romson/Gustav Fridolin att den inte kom före den gröna partikongressen. Siffran är ett dystert kvitto på de nya språkrörens insatser under sitt första år. Partiet läcker nu till vänster utan att attrahera borgerliga väljare. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand lämnade över ett parti som framstod som attraktivt för borgerliga medelklassväljare i storstäderna. De ledde ett parti som inte kunde tas för givet av något block. Det gjorde MP spännande. Man kunde inte utesluta nya regeringskonstellationer. 2002 förhandlade partiet om att ingå i en borgerlig mittenregering och det var inte de Gröna som spräckte förhandlingarna. Nu ter sig bredare samverkan med alliansen som orealistisk.

Till sist måste självfallet SD:s uppgång noteras 6,6 % (+2,0). Vågar man gissa på en "Uppdrag Granskning"­effekt ?