Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

K-G Bergström: M tog fram tunga artilleriet - det verkar behövas

Partiernas absoluta tungviktare har kastats in de sista dagarna av EU-valrörelsen. Framför Åhléns, mitt i Stockholm, uppträdde fem partiledare i går. Allra tyngsta artilleriet hade Moderaterna mobiliserat.

Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt och Anders Borg på samma scen.

Det torde behövas.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Samtidigt kom den sista opinionsundersökningen från Novus som tyder på att vänstervinden är dramatiskt mycket starkare i årets EU-val än 2009. Då fick de rödgröna partierna (jag har räknat in Fi i dem) 43,3 procent i valet, Allianspartierna 42,6.

Hos Novus i går fick de rödgröna 53,1 procent och de borgerliga 37,2. Från ett i det närmaste jämnt läge för fem år sen är nu gapet 15,9 procentenheter i de rödgrönas favör.

Opinionsutvecklingen på den borgerliga kanten innehåller också oväntade inslag. Tvärtemot vad många trott tycks både Centern och Kristdemokraterna klara sig kvar i EU-parlamentet. I stället är det Moderaterna och Folkpartiet som backar.

Värsta bakslaget i mätningen drabbades Moderaterna av. Partiet är inte längre näst störst. Miljöpartiet gick förbi. En förklaring vid sidan av de allmänna vänstervindarna, kan vara att M i årets EU-valrörelse framstår som mer EU-positivt än sist, tycker i varje fall jag. Det är inte säkert att väljarna gjort samma resa.

Men den tesen har sina brister på den andra kanten. Miljöpartiet har aldrig sen partiets födelse varit så EU-positivt som i år. Ändå eller tack vare det ser partiet ut att göra ett kanonval. Men jag tror att det i så fall snarare är Isabella Lövins kamp mot utfiskning och miljöfrågornas höga prioritet som avgjort.

Det var nog ingen tillfällighet att de största elefanterna dansade i går. Det sorgliga är att flera av toppkandidaterna snarast tillhör politikens B-lag.

Vänsterpartiets första namn är politisk tjänsteman utan något känt tidigare politiskt uppdrag.

Lars Adaktusson ännu mindre. KD vill skicka en granskande journalist till Bryssel. Det har förstås gjort det legitimt att ifrågasätta hur mycket granskande journalist han var. Dan Josefsson har gjort det. Jag gör det också. Han levde mer på sin käft än på djupa kunskaper och envetet borrande. Däremot var han en skicklig programledare.

Det har också visat sig i valrörelsen att han i diskussioner om enskilda sakfrågor får problem. Han svarade fel om KD:s åsikt om fildelning och vargjakt i en intervju. Och i fredagens debatt hade han uppenbara problem med att försvara partiets nej till ursprungsmärkning av kött i till exempel lasagne. Han tyckte att det blir krångligt för konsumenterna.

Kent Johansson har inte heller haft uppdrag i rikspolitiken. Om Centern klarar sig kvar är det i så fall snarare Annie Lööfs förtjänst. Det var hon som fick fart på grisdebatten.

Feministisk initiativs toppkandidat som nu ser ut att få biljett till Bryssel har också klena politiska meriter.

Men det finns hopp för dem.

Bryssel kan också bli en språngbräda. Cecilia Malmström och Jonas Sjöstedt till exempel fick sina genombrott där.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!