Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

K-G Bergström: Hur trovärdig är Björklunds skrämselpropaganda

Jämställdhet tycks bli Folkpartiets stora profilfråga i årets valrörelse. Redan i Almedalen ägnade Jan Björklund större delen av sitt tal åt detta tema. Det paradoxala är att han kan profitera på det nyvunna engagemang för jämställdhet som nog i huvudsak är Gudrun Schymans förtjänst.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Paradoxalt därför att Björklund inte har något till övers för Fi:s ekonomiska politik. Vänsterblockets (dit han räknar Fi) ekonomiska politik är en enda stor kvinnofälla, sa han i sitt sommartal. Kvinnofälla därför att tre av de fyra är tillväxtkritiska, ansåg han.

En politik som han när han kände sig på sitt mest generösa humör beskrev som galen.

Om jämställdheten fortsätter att vara i fokus för väljarna fram till valet, har Folkpartiet närmast fått en skänk från ovan.

Partiet har stolta traditioner. Förmodligen det svenska riksdagsparti som betytt mest historiskt för kvinnors rättigheter. Det var liberala kvinnor som drev kravet på kvinnlig rösträtt hårdast. Det var en FP-minister ( Bengt Westerberg) som införde den första pappamånaden.

I sitt tal meddelade nu Jan Björklund att partiet inte bara vill ha en tredje öronmärkt pappamånad utan dessutom fördubbla jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen. En förälder ska få 6000 kronor skattefritt per månad utöver ersättningen från föräldraförsäkringen.

Hittills är det vänsterpartier som sett ut att gynnas av feministvågen. Det är inte självklart att det förblir så. Det torde finnas åtskilliga borgerliga kvinnor och män som vill förbättra kvinnors villkor men slippa tillväxtkritisk politik. För dessa torde FP vara främsta alternativet. Möjligen i konkurrens med Centern som i praktisk politik också har visat sig prioritera kvinnor på ledande poster. M och KD lär dock knappast ha något att hämta i den konkurrensen.

Men Folkpartiet vore inte Folkpartiet om inte partiledaren samtidigt presenterade i varje fall ett krav med måttlig popularitet – uppluckring av las. Anställningsskyddet ska utgå också från kompetens inte bara från anställningsår.

Däremot fanns inte det gamla liberala förslaget om slopad värnskatt med. Har Carl B Hamiltons inflytande försvagats, nu när han inte står på valbar plats?

Frågan är också om hur trovärdig Björklunds skrämselpropaganda är. Han varnade för högre räntor, dyrare el, högre skatt, dyrare mat och längre ungdomsarbetslöshet om de rödgröna vinner.

Visst kan det bli högre skatter, dyrare el, kanske också dyrare mat som följd av lastbilsskatt. Räntorna lär knappast heller förbli så låga som nu, men inte nödvändigtvis som följd av rödgrön politik. Socialdemokraterna har ett bra record när det gäller den ekonomiska politiken. Det gällde också när V och MP hade inflytande över den.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!