Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

K-G Bergström: En S-ledare kan se ut hur som helst - bara den tål att få stryk

Stryktålighet. Det är en socialdemokratisk partiledares viktigaste egenskap.
Det var Göran Perssons besked i en Agendaintervju nyligen.
Han har rätt. Den som inte klarar kopiöst med kritik och stryk ska inte ens överväga jobbet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Varje partiledarjobb är utsatt. Det socialdemokratiska det hittills mest påfrestande.
Partiet har varit så stort. Innehållit så många olika åsikter och grupperingar. Dessutom regerat landet så länge att partiledaren/statsministern haft en närmast omänsklig arbets- och ansvarsbörda.
De flesta har inte bara varit stryktåliga.
De har dessutom varit uthålliga.
Per Albin Hansson så uthållig att han dog på sin post. Tage Erlander partiledare och statsminister i 23 år trots ständig oro över sin hälsa. Olof Palme som höll ut över två förlorade val. Och också stupade i ämbetet efter 17 år som chef för partiet.
Sen har visserligen uthålligheten avtagit. Ingvar Carlsson - tio år. Göran Persson - elva år. Mona Sahlin - fyra år.

Men så är också
dagens partiledaruppdrag dubbelt så utsatt som gårdagens.
Det i övrigt helt överordnade kravet är förmåga att hålla ihop partiet. Det har alla lyckats med - bättre eller sämre. Alla torde ha haft upprorsungar att hantera. Olof Palme hade till exempel Dalauppror och Rosornas krig, som också Ingvar Carlsson ärvde. Göran Persson tvingades hötta åt motsträviga kommunalråd och partivänner som tyckte att åtstramningarna på 1990-talet blev för tuffa.
Och Mona Sahlin fick böja sig för uppror från partistyrelsen mot att inte ta med vänsterpartiet i samarbetet hösten 2008.
I övrigt kan en socialdemokratisk partiledare se ut praktiskttaget hur som helst.
Som den folkhemsbyggande landsfadern Per Albin Hansson. Som den mer folkskollärarlike, hypokondriske Tage Erlander. Som överklasspojken Olof Palme. Som lagledaren Ingvar Carlsson med så mycket politisk kraft bakom den föga karismatiska framtoningen. Som den exekutive arbetarpojken Göran Persson med en talekonst som överträffar de alla (även om jag inte hört Per-Albin tala).

De kan vara kvinna som den mediala och orädda Mona Sahlin.
De kan ha vilket privatliv som helst. Som Per-Albin med två kvinnor samtidigt.Eller som den trofaste maken Tage Erlander. Eller som Göran Persson som bytte fru under sin tjänstgöringsperiod.
De kan komma från storstad som Per Albin Hansson, Olof Palme och Mona Sahlin (ja, jag vet att hon inte föddes i Stockholm, men hon växte upp i regionen). Eller från landsort som Tage Erlander, Ingvar Carlsson och Göran Persson.
De kan ha obetydlig utbildning som Per Albin Hansson och Mona Sahlin. Akademiska examina som Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson. Och oavslutade studier som Göran Persson.
Men alla kunde bli partiledare. För de klarade att hålla ihop partiet. Deklarade motgångar och de kunde anpassa partiet till förändrade krav och villkor. Alla utom en kunde också bli statsminister och i huvudsak sköta sina ämbeten hyggligt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!