Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

K-G Bergström: Det finns bara en sak som kan få de borgerliga att inte deppa ihop totalt

Det är alltid svårt för att inte säga diskutabelt att förklara opinionsförändringar utifrån aktuella händelser.

Ändå är det nära till hands att ana en Pisa-effekt i Demoskops januarimätning av partisympatierna.

Den är närmast katastrofal för alliansen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

16 procentenheters skillnad blir inte lätt för borgerliga partistrateger att förklara bort. Allra minst för moderata sådana. Det största regeringspartiet har på ett år backat med 8,2 procentenheter och är nu under Ulf Adelsohns och Carl Bildts valresultat.

Om man jämför läget i januari i år med motsvarande tid före förra valet, alltså januari 2010, ligger alliansen betydligt risigare till. Då skilde 9,4 till de rödgröna. Nu 16,2.

Det finns egentligen en enda siffra som kan få de borgerliga valanalytikerna att inte deppa ihop totalt. Andelen osäkra väljare är hög. 21,5 procent anser sig osäkra om hur de ska rösta. I januari 2010 var det bara drygt tio procent som tvekade.

Möjligen kan också de mest optimistiskt lagda söka tröst i att det i Demoskops mätning bara är ett borgerligt parti som ligger under fyraprocentsgränsen. Så sent som i november var både KD och C under tröskeln. Nu tycks Centern ha fått stadigare mark under fötterna.

Det är nu bara ett rödgrönt parti som behöver hänga läpp över Demoskops siffror. Det är kongressande Vänsterpartiet. I december var partiet större än konkurrenten Miljöpartiet. I den här mätningen har de gröna gjort ett jätteryck med en statistisk säker uppgång på 2,9 procentenheter.

Den förändringen kan mycket väl vara en Pisa-effekt. Gustav Fridolin har profilerat MP snarare som ett skolparti än som ett miljöparti. Det kan ha gett utdelning den här gången.

Också Stefan Löfven kan vädra morgonluft. S är nu nära målet om ett valresultat på 35 procent. Partiet får sin bästa siffra sen september 2012 med 34,7 procent.

Trots Sverigedemokraternas stabila läge på cirka tio procent, skulle dagens opinionsläge vara ett bakslag om det blev valresultat. Det skulle skicka Jimmie Åkesson med flera rakt ut i en syrefattig politisk öken. Inget som helst inflytande i riksdagen.

Kan det vara så att tio procent är något slags tak för partiet?