Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Imponerande - men spåren från historien förskräcker

Om det inte vore för Feministiskt initiativs historia vore det frestande att självsäkert utropa att partiet kommer in i riksdagen och/eller EU-parlamentet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En uppgång med 2,2 procentenheter på en månad och hela 3 procent tyder på en imponerande styrka. Om man till det lägger en talesperson som är ett av efterkrigstidens starkaste vallokomotiv - Gudrun Schyman - så borde chansen till framgång vara stor.

Men spåren från historien förskräcker. Partiet bildades 2005 och fick opinionssiffror betydligt över fyra- procentspärren.

Men i valet 2006 bara 0,68 procent av rösterna. Inför valet 2010 ska till och med 15 procent ha sagt sig överväga att rösta på Fi. Det blev 0,4 procent Fi-sedlar i urnorna.

Ändå finns det flera faktorer som talar för partiet.

Socialdemokraterna har en ledare som i sin tidigare karriär inte utmärkt sig som förkämpe för jämställdhet. Vänsterpartiet, varifrån partiet nu hämtat flest sympatisörer enligt Demoskop, har förvisso en ledare som är så långt från mullig mansgris man kan tänka sig.

Men Jonas Sjöstedt har kanske lagt för många ägg i samma korg. Det handlar nästan uteslutande om vinster i välfärden.

Möjligen har Sjöstedts varsnat faran. I EU-debatten häromdagen började han plötsligt tala om klyftorna mellan könen här hemma, så till den grad att FP-ledaren retade honom för att ha blivit mycket skrämd av Gudrun Schymans framfart.

Och den är imponerande. På första maj lockade hon fler deltagare i Göteborg än Socialdemokraterna. Partiets home parties beskrivs också som en succé. I går talade hon i Uppsala inför en full universitetsaula.

Men det finns frågetecken. Har partiet en sådan organisation så att de till exempel får ut röstsedlar till vallokalerna? Har de råd att själva bekosta dem? Partier som inte fått minst en procent i de två senaste riksdagsvalen får själva betala för röstsedlarna.

Har partiet en sammanhängande politik? Jag ögnade partiprogrammet snabbt i går kväll. Men praktiskt taget inget om hur alla reformer ska finansieras. Partiet kräver till exempel sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Vem ska betala det?

I övrigt tycks det råda opinionsstiltje enligt Demoskop. Många är fortfarande osäkra (20,2). Ändå börjar uppförsbacken för alliansen likna en lodrät bergvägg.

Det är inte lite frestande att till och med hävda att den är rökt. Men sådana djärva slutsatser får vänta ännu någon månad.

Det enda de borgerliga kan glädja sig åt i den här undersökningen är att Centern är över 4 procent och KD bara 0,1 under. Men så länge de rödgröna ligger över 50 procent, kan det ju faktiskt kvitta hur det går för småpartierna.

Vad Fi skulle kunna åstadkomma, om partiet kommer in, är ju att de rödgröna tappar sin majoritet. Men Fi är ett utpräglat rödgrönt parti som aldrig skulle stödja någon annan regering, så inte ens det är något hot mot regeringsskifte i höst.