K-G Bergström
Det må vara hennes förhoppning, men det är ytterst ovisst om det blir något annat. Den kristdemokratiska historien är full av bakslag i val. Det dröjde över 20 år tills partiet nådde två procent. Sen gick det hyggligt undan. Alf Svensson fick t o m 11,8 procent i 1998 års val. Men under Göran Hägglund har det gått utför. 2006 6,6,2010 5,6 och 2014 4,6. Utan stödröster från moderata väljare skulle rimligen KD ha slagits ut ur riksdagen 1994,2010 och 2014.
Ändå var Göran Hägglund populärare än sitt parti. Men när M under Fredrik Reinfeldt gick in mot mitten blev konkurrensen om de borgerliga mittenväljarna obarmhärtig.
Ebba Busch Thor vill uppenbart slippa dansen kring 4-procentsstrecket genom att gå till höger. Tanken är i och för sig logisk. När de gamla Moderaterna försvann uppstod ett utrymme på den borgerliga högerkanten. KD:s väljare har också i val efter val betecknat sig alltmer som stående till höger. 1991 gjorde 56 procent av dem det. 2014 77 procent.
Men riktigt så enkelt är det ändå inte att försöka byta plats med M om högerytterpositionen. Dels har SD snott en hel del av borgerliga väljare som befann sig där. Dels finns tydliga bromsande krafter i KD. Gamle respekterade KD-riksdagsledamoten och stjärnadvokaten Peter Althin sa häromdan att han överväger att lämna partiet som följd av den nya partiledarens högertendenser. Men Ebba Busch Thors aktionsradie har också begränsats genom att hon i den översta partiledningen är omgiven av Göran Hägglunds gamla garde som vakthundar – Jakob Forssmed, Emma Henriksson och Acko Ankarberg Johansson.
Det är inte heller självklart att stödet för en konservativare linje är så starkt som det ibland låter. Lars Adaktusson har ofta ansetts ha monumentalt stöd. Han kom visserligen in i partistyrelsen men med relativt svagt röststöd. 206 röster mot t ex 262 för David Lega. Och Sara Skyttedal, KDU:s högerinriktade ordförande misslyckades med att få ordinarie plats.
Hennes programförklaring i första talet innehöll inte heller några imponerande positionsförflyttningar.
Visst vill hon skärpa straffen för grova brott. Men det vill ju också M. Och starkare försvar låter inte som någon övertygande profilfråga, när FP ville satsa mer.
Det finns förstås en fråga som skulle kunna ge KD säkert avstånd till riksdagströskeln – skärpt flykting- och invandringspolitik. Men i talet fanns inga såna indikationer. Vi ska ge skydd till de som flyr, sa hon. Det kan jämföras med Sara Skyttedal som redan i valrörelsen skrev på DN Debatt att ”vi måste börja diskutera gräns för antalet flyktingar”.
Att den nya partiledaren dessutom saknar riksdagsplats är ännu en svårighet.