Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Hansson borde fått sparken redan i våras

Magdalena Andersson hade inget val. Hon var tvungen att sparka Skatteverkets chef. Annars hade hon själv riskerat att hamna i skottgluggen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdrag granskning avslöjade i våras att överdirektör Helena Dyrssen på Skatteverket med Ingemar Hanssons vetskap försökte varna deras tidigare kollega i regeringskansliet, före detta kabinettssekreteraren Frank Belfrage för att UG granskade honom. Då konstaterade finansministern att de skadat Skatteverkets anseende. Vi vill se hur de agerar för att återställa anseendet, sa hon. En uppseendeväckande mild reaktion. Båda borde förstås ha fått sparken redan då. Dyrssen slutade självmant i höstas. Men Hansson fortsatte som om inget hänt.

Det var uppseendeväckande att Magdalena Andersson då var så mild. När det nu avslöjades att Hansson agerat juridiskt ombud åt sin särbo, hade hon inget val. Hon är själv gammal kollega till Hansson. Åren 2010-12 var hon hans närmaste medarbetare på Skatteverket – överdirektör. Hade hon låtit generaldirektören överleva också det här avslöjandet, skulle obarmhärtigt frågor ha kommit, om hon själv tog särskild hänsyn till sin gamle chef.

Men självklart torde regeringen ha vägt in att förtroendet måste återupprättas för myndighetschefer. Just nu är Fastighetsverkets generaldirektör misstänkt för oegentligheter. Mona Sahlin tvingades avgå som hög statlig tjänsteman och har erkänt brott i den egenskapen. Sverige har länge klassats som ett av världens minst korrumperade länder. Det betyget kan ingen regering med självaktning äventyra.


LÄS MER: Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson får gå


Hansson har basat för ett verk som osannolikt nog haft stort förtroende bland medborgarna, trots dess uppgift att plocka av dem pengar, skriver K-G Bergström.
Foto: / SVENSKA DAGBLADET SCANPIX SWEDEN

Ingemar Hansson var statssekreterare hos Anders Borg i Alliansregeringen 2006-10. Av partipolitiska skäl kan det förstås se ut som att det var enkelt att offra Hansson. En komplikation är möjligen att ingen riktigt vet var Hansson stod politiskt. Han vägrade svara på hur han röstat 2006. Han var dessutom något av en socialdemokratisk ämbetsmannafavorit. Finansråd i finansdepartementet under Göran Persson och av hans regering utsedd till chef för det viktiga Konjunkturinstitutet.

Hansson har basat för ett verk som osannolikt nog haft stort förtroende bland medborgarna, trots dess uppgift att plocka av dem pengar. Det byggdes upp under lång tid men inte minst under Mats Sjöstrand. En oförvitlig ämbetsman.

Däremot finns en annan statlig myndighet som har sämre förtroende hos allmänheten och en chef som är i närmast permanent blåsväder. Ifrågasätts dessutom av oppositionen. Jag talar förstås om Rikspolisstyrelsen och Dan Eliasson.

Trots att inrikesminister Anders Ygeman föreföll att ge honom en frist bara till senaste årsskiftet för att visa resultat, så fortsätter Ygeman och regeringen att visa förtroende för den myndighet och myndighetschef som just nu visar de kanske allvarligaste bristerna. Man må hoppas för regeringens och landets anseende att det inte är hans bakgrund som socialdemokratisk statssekreterare som ger honom ett så starkt anställningsskydd.