Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Fridolin har större skuld till krisen i MP

Både rätt och fel. Men det bästa tänkbara för Stefan Löfven. Så kan man summera dagens förslag från MP:s valberedning.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Om något språkrör skulle petas, är det förstås logiskt att det blir Åsa Romson. Hon har svagt förtroende både i sitt parti och bland väljarna.

Men i ett kortare perspektiv gör den fel. Den allvarliga kris som Miljöpartiet har kastats in i de senaste veckorna har Gustav Fridolin snarast större skuld till. Och den usla hanteringen har han huvudansvaret för.

Ovanpå hans oförmåga/ovilja att ta avstånd från de allvarliga övertramp som Mehmet Kaplan gjorde, var det han som inte insåg hur kränkta kvinnor blev över att en miljöpartistisk kandidat till partistyrelsen inte ville ta en kvinna i hand när han hälsade. Men det finns ännu en omständighet som har kommit lite grand i skymundan för misstankarna kring MP-toppens värdegrund. En av partiets talespersoner anklagade under krisen partiledningen för toppstyrning. En liten klick styr. Jag har svårt att tro att hon avsåg Åsa Romson.

Gustav Fridolins personomdöme kan också ifrågasättas. Det var han som rekryterat den planeringschef som hotade att knåda en MP-riksdagsledamot inför en intervju i Aktuellt.


Utifrån förtroendet för
Isabella Lövin gjorde valberedningen rätt. Det finns alla skäl att tro att hon har ett starkare stöd än Romson. Ändå är det en diskutabel åtgärd. Partiets progressiva jämställdhetsimage riskerar att få sig en repa.

Miljöpartiet har genom hela sin korta historia haft svårt att hitta kvinnliga språkrör som matchar det manliga röret. Det är bara att erinra om Ragnhild Pohanka, Eva Göes, Marianne Samuelsson till exempel för att styrka den tesen. Sen finns det förstås ett lysande undantag: Maria Wetterstrand som jag anser är partiets bästa språkrör någonsin.

På något sätt är det också ett fattigdomsbevis att valberedningen inte kunde hitta någon starkare efterträdare till Romson än Lövin. Visst lyckades hon profilera sig väl som EU-parlamentariker med sin kamp mot utfiskningen. Men det är också i huvudsak det enda hon gjort som märkts. Som biståndsminister har hon varit anonym. Hon har i första hand fått administrera finansminister Magdalena Anderssons behov av att föra över biståndspengar till flyktingmottagande.

För några dagar sen fick hon frågan av DN:s Karin Eriksson om vilka ämnen hon kände sig mest främmande för. Svaret blev inrikespolitik. Det är förstås korrekt. Det har hon överhuvudtaget inte ägnat sig åt. Före sejouren i EU-parlamentet var hon journalist.


Det betyder rimligen
att MP på fredag kommer att välja den svenska partiledare med minst erfarenhet av inrikespolitik. Stefan Löfven hade ju inte mycket sådan heller. Men han hade ändå suttit i Socialdemokraternas verkställande utskott ett antal år och i någon nämnd hemma i Örnsköldsvik.

För statsministern är dagens besked glädjande. Nu får han två ytterst lojala MP-ledare i regeringen. Precis som förut.

Möjligen tvingas han oroa sig ändå en aning. Han får ju rimligen in två nya miljöpartister i regeringen efter Kaplan och Romson.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!