Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Först självkritik – sen kom en totalsågning

Den var inte oväntad, inte kontroversiell. Men den ger ändå regeringen betydande uppmärksamhet idag. Dessutom förmodligen uteslutande positiv sådan.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag avser förstås ”nyheten” om att regeringen lägger fram förslaget om samtyckeskrav vid sex. Statsrådet Åsa Regnér hade redan i riksdagen förutskickat beskedet. Men en regering som med statsministern och flera statsråd på plats bekräftar det, får genomslag trots det. I synnerhet en söndag.

Det är inte givet att lagen kommer att vända upp och ner på domstolsprocessen när det gäller våldtäktsmål. Tunga remissorganet Advokatsamfundet har varnat för att en samtyckslag inte automatiskt förbättrar bevisläget i såna mål. Det finns också varningar för att fokus förflyttas från förövaren till offret.

Men det faktum att möjligen samtliga riksdagspartier röstar igenom lagen, kan ändå få betydelse. Kvinnor borde kunna få det lättare att stå emot ofrivilliga samlag, när det finns sån offentlig samsyn kring kravet.

Så har det inte alltid varit. V och MP har kanske drivit kravet längst. Men också L, C och KD har länge velat ha lag om samtycke. Men de största partierna har omvänts senast. Allra senast Moderaterna.

Samtidigt har metooeffekterna visat att partier med uttalad feministisk inriktning inte alltid i de enskilda fallen är några föredömen. Det är S, MP och V som haft de mest prominenta politikerna eller före dettta politiker som beskyllts för kränkningar av kvinnor.  En talman, ett borgarråd, en riksdagsledamot och en f d partiledare. Vilket förstås inte betyder att övriga partier kan slå sig för bröstet och svära sig fria från ovärdig behandling av kvinnor. Det gör de inte heller.

Men jag tror inte att något enskilt parti kommer att tjäna på lagförändringen. Men det är ju inte huvudsaken. Det är att kvinnor gör det. Eller män i den utsträckning de utsätts.

Stefan Löfven gav lagförslaget rätt litet utrymme i sitt tal. Men han visste ju att det redan presenterats på en presskonferens med rejäl uppmärksamhet i media redan före talet, så det tyckte han nog räckte. Hans fokus var på tre problemområden i Sverige. Eller utmaningar som chefer och politiker ofta kallar problem:

Integrationen,lag och ordning och välfärden.

Inga överraskningar direkt varken till prioritering eller innehåll. Möjligen att han erkände att det fanns skäl till självkritik om integrationen också när det gällde honom själv.

Sen kan man konstatera att trenden med partiledare som exemplifierar sitt budskap med nära familjemedlemmar håller i sig. 

I avsnittet om välfärd erinrade statsministern om sin fostermamma Iris. Hon var hemsamarit i Ångermanland. För att hinna hem till åldringarna körde hon moped. Vintertid iförd skoteroverall.

”Jag lärde mig medmänsklighet och solidaritet av henne”, meddelade Löfven.

I övrigt var talet traditionellt självförhärligande och total sågning av Alliansen.