Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Felsägningen var mest uppseendeväckande

Det mest uppseendeväckande i kvällens partiledardebatt togs tillbaka omedelbart efter debatten.

Det var statsministern som i debatten betecknade SD som nazistiskt.

En felsägning, meddelade Löfven direkt efteråt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag vet inte om det för väljarna gör så stor stillnad.

Han har länge betecknat partiet som fascistiskt. Det är naturligtvis något mildare än kvällens beteckning. Men avsikten är att göra det svårare för LO-medlemmar och socialdemokrater att gå till SD och vara kvar där. Men också för att göra det mer belastande för de borgerliga partier som möjligen skulle vara beredda att samarbeta med SD.

Men några sådana finns inte. I kväll var beskeden entydiga från både KD-ledaren och M-ledaren. Något samarbete med Jimmie Åkesson blir det inte.

På ett sätt betyder det att båda de tänkbara regeringsbildarna ger samma besked i regeringsfrågan. Anna Kinberg Batra sa att hon vill ha så stort stöd som möjligt för att fälla Stefan Löfven som statsminister. Hur sen SD och V röstar i valet av statsminister är upp till dem. Men hon tänker inte inleda något samarbete med Åkesson.

Stefan Löfven har rimligen samma inställning. Han skulle naturligtvis inte avgå om han vunnit en statsministeromröstning, även om han gjort det med SD-röster. Men han skulle inte heller samarbeta med partiet.

Däremot var det klart att han inte ger upp makten frivilligt. Även om alliansen är större i valet, tänker han uppenbart invänta den statsministeromröstning som numera är obligatorisk efter ett val. Den inställningen kan innebära risker för honom. Det kan uppfattas som att han till varje pris vill klamra sig fast vid makten och inte riktigt är beredd att respektera valutslaget.

 

LÄS MER: Stefan Löfven backade om att Sverigedemokraterna är ett "nazistiskt parti"

 

Den risken löper å andra sidan också Anna Kinberg Batra om hon, samtidigt som alliansen är mindre än de rödgröna, tänker försöka fälla Löfven. Enda skillnaden är att hennes chanser i en statsministeromröstning nog är större, eftersom man kan ana att Jimmie Åkesson hellre vill ha en blå regering än en rödgrön.

Debatten innehöll i övrigt inte några direkta nyheter. Möjligen att Jimmie Åkesson vill ha folkomröstning om Nato. Men det är nog mest ett sätt att skyla över interna motsättningar i det egna partiet.

Regeringssidan framstod av självklara skäl som mer enig än alliansen. Precis som de borgerliga gjorde under regeringsåren jämfört med S och MP då.

Det är inte minst i migrationspolitiken sprickorna är tydliga i alliansen. KD och M vill permanenta nuvarande asyllagstiftning som bygger på tillfälliga uppehållstillstånd. L och C vill det inte.

M är ensamt borgerligt parti som står bakom regeringens restriktioner mot familjeåterförening.

Statsministern har å andra sidan problem med integrationen. Han fortsätter att tala om att det bara är ”några” som har dålig utbildning. Även om några visade sig vara 25 000 - 30 000.

Men dagens debattpoäng togs som vanligt hem av Jan Björklund.

Han sa att det skulle gå fortare för en snigel att gå jorden runt trots 50 års fikapaus i Ulan Bator, än för Stefan Löfven att förverkliga vallöftet om 32000 trainee-platser.