Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Fel taktik

Det sista ett parti i kris bör göra är att göra sig ovän med medierna.

Det är ju via medierna partier når ut till väljarna.

Ändå är det precis vad Centern ägnade sig åt i går.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

C-KRISEN – DETTA HAR HÄNT

Kritik mot nya idéprogrammet

18 december 2012. Centerpartiet presenterade sitt nya idéprogram som bland annat innehöll förslag om fri invandring, månggifte och platt skatt. Intern turbulens uppstår eftersom många är kritiska till delar av idéprogrammet.

”En kalldusch”

22 december 2012. Två opinionsmätningar presenteras. Novus visade på ett glädjeskutt för Centerpartiet medan Ipsos var ”en kalldusch”.

Reaktioner i egna leden

28 december 2012. Expressen publicerade en rundringning till en majoritet av partiets distrikt. Fram trädde en kritisk bild mot idéprogrammet. ”Jag har inte varit överdrivet positiv till det. Det är några få som går ut med budskap som inte är förankrade i folkrörelsen”, sade Bertil Böhlin, distriktsordförande i Ångermanland.

”Stör inte”

29 december 2012. Annie Lööf åkte på semester till Ao Nang i Thailand. Medarbetarna ska, enligt tidningen Fokus, ha fått klara instruktioner: ”Stör mig inte med mindre än att statsministern har dött.”

Avbröt semestern efter växande missnöje

9 januari 2013. Missnöjet med idéprogrammet fortsatte puttra under jul- och nyårshelgen. Med anledning av den interna debatten gick Anna-Karin Hatt, andre vice ordförande, ut med en debattartikel med kritik mot delar av idéprogrammet. Hon sa även att ”Annie har uppförsbacke just nu”. Annie Lööf själv avbröt semestern och satte sig på ett plan hem till Sverige.

Ändrade sig

10 januari 2013. Annie Lööf mötte pressen och förklarade att hon var emot delar av idéprogrammets innehåll. Trots att hon själv velat införa månggifte tidigare sa hon sig nu vara emot förslaget, liksom det om platt skatt.

Kritiserade – hade fel själv

16 januari 2013. Under partiledardebatten i riksdagen pikade Annie Lööf Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin för att vara dåligt påläst i frågan om att upphandla ekologisk skolmat. Lööf hänvisade till en handbok från kommerskollegium, där skolor ska få råd om att upphandla närodlat och ekologiskt. Men Expressen kunde avslöja att någon sådan uppmaning inte fanns.

Sämsta siffran någonsin

20 januari 2013. Svenska Dagbladet publicerade en Sifo-mätning där bara 3,2 procent av väljarna sa att de skulle rösta på Centerpartiet i dag. Det är den sämsta siffran för partiet i Sifos historia.

Annie Lööf framträdde i "Agenda". Huvudsyftet var att debattera landsbygdens kris med vänsterledaren Jonas Sjöstedt. Det gjorde hon hyggligt. Hon fick förstås också frågor om partiets sämsta opinionssiffra, sen SIFO började mäta 1967.

Jättetråkigt, urusla siffror, tyckte C enterledaren. Så klart.

Men partiet försökte försvåra för övriga journalister.

De släpptes inte in i t v-huset på begäran av Lööfs stab. Svårt att förstå hur partiet tänker.

Jag har i det längsta trott att Annie Lööf kommer att leda partiet i nästa val. Det är fortfarande mitt grundtips, Centern har dåliga erfarenheter av att byta partiledare inför val.

Det skedde när Lennart Daléus tog över inför 1998 års val. Det gick illa. Även om det säkerligen också hade gjort det med Olof Johansson kvar. Ändå torde det finnas en smärtgräns också för lojala centerpartister. Vi får se om den passeras före valet.

Problemen för partiet är gigantiska. Väljarbasen finns på landsbygden som avfolkas allt snabbare. Därför har Centern satsat på ett liberalare budskap som man trott ska gå hem bättre i storstäderna.

Det är osäkert om det skett i verkligheten. Visst fick partiet fler väljare i riksdagsvalet i Stockholm 2010. Men åtskilligt tyder på att det var falska väljare.

Taktikröstande moderatväljare som röstade grönt i riksdagsvalet för att rädda alliansregeringen, men som röstade blått i kommunalvalet.

Den utmaning partiet måste klara om det vill överleva är förstås att behålla sin bas på landsbygden. Men samtidigt fånga upp alla de landsbygdsbor som flyttar in till städerna.

I grunden är det svårt att förstå att det skulle kräva en radikalt annan politik. Varför skulle de inflyttade plötsligt bli för månggifte, fri invandring, slopad skolplikt och plattare skatt, bara för att de bytt gräs mot asfalt?

Nästa problem är att Annie Lööfs parti inte bara backat ända sen 1973.

Partiet har precis som andra mindre koalitionspartier alltid gått tillbaka, när det samarbetat med andra partier. Oavsett om det gällt Socialdemokraterna 1951-57 och 1995-97 eller i borgerliga regeringar 1976-82, 1991-94 och 2006-?

Finns det något som tyder på att Annie Lööf har förmåga att bryta denna obarmhärtiga trend?