K-G Bergström
En annan slutsats är att Annie Lööf nu av allt att döma slipper äta högersko till julmiddagen.
Hon kommer inte att bli något stödhjul till S. Men hon slipper inte ifrån den image av nej-sägare som hon skaffat sig i höst. Om det blir statsministeromröstning om S-regering är hon beredd att för tredje gången i höst fälla en statsminister eller statsministerkandidat i en omröstning i riksdagen.
Sen återstår det att se om talmannen gör det. Han fortsätter att agera diskutabelt försiktigt. Nu ska det bli informella överläggningar med partiledarna i ett par dagar. Trots att Stefan Löfven på sin presskonferens berättade att han nu accepterat att ställas inför omröstning.
Eftersom ny omröstning är enda sättet att påskynda processen och pressa huvudaktörerna till mer samarbetsvilja, borde Andreas Norlén snarast se till att det åtminstone hållits två statsministeromröstningar på hela hösten.
Frågan är om han inte dessutom borde uppdra åt Stefan Löfven och Ulf Kristersson att försöka bilda regering tillsammans. Det framstår alltmer som det mest ansvarsfulla i det här läget.
Det är ju uppenbart att partierna med något undantag inte vill ha något nyval och i dagsläget återstår nu egentligen inget konkurrenskraftigt regeringsalternativ annat än S-M.
Annie Lööf höll ju på måndagen fast vid sitt motstånd mot en mindre Ulf Kristersson-ledd regering.
Samtidigt förefaller inte Stefan Löfven riktigt ha insett allvaret i Centerns nej. Han ville på sin presskonferens ge intryck av att mittenpartisamarbetet inte alls var kört. Men det är det av allt att döma. Liberalerna hade planerat att ha så kallade partiråd på tisdagen för att ta ställning till Socialdemokraternas slutbud. Men efter Annie Lööfs ställer nu L in partirådet.
Press- och stabschefen Elin Boberg skriver i ett sms till mig att ”det verkar därmed inte gå att komma fram med en mittenkonstellation. Efter att överenskommelsen har fallit och vi därmed inte har något konkret förslag längre att ta ställning till, kommer vi inte att genomföra vårt partiråd i morgon”.
Det måste ändå ha svidit i skinnet för Jan Björklund att tvingas ge upp planerna på en uppgörelse.
På Stefan Lövens presskonferens blev det känt att S var berett att gå L till mötes åtminstone till någon del i Björklunds viktigaste krav – slopad värnskatt. Löfven sa att S var berett att göra något rejält på värnskattens område.
Det i sig var en intressant prioritering som samtidigt visar vilket begränsat förhandlingsutrymme han hade. Det var naturligtvis otaktiskt att gå det för S mindre viktiga partiet L till mötes i dess huvudfråga, men inte Centern.
Men förklaringen är nog att Löfven inte vill utmana LO och riskera ett rosornas krig genom att till exempel gå med på Centerkraven på arbetsmarknaden till exempel slopad las för företag med upp till 50 anställda.