Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

En revansch för Löfven – men det blir inte lätt

Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN

För Stefan Löfven måste talmannens uppdrag till honom i dag att sondera förutsättningarna för att bilda ny regering vara något av en revansch.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För knappt tre veckor sedan avsatte riksdagens majoritet honom. Trots det får han nu en ny chans att försöka bli statsminister igen.

På papperet har ju inte förutsättningarna förändrats. Inget av de partier som avsatte honom har deklarerat att de återfått förtroendet för honom. Ändå är förutsättningarna annorlunda i och med att den först utpekade sonderaren – Ulf Kristersson – misslyckades.

Det är uppenbart att Löfven helst vill bilda en koalitionsregering där C och kanske också L och MP ingår. Men det blir inte lätt. Jan Björklund deklarerade i dag att han inte har mandat att sätta sig i en sån regering. Det spelar i och för sig inte så stor roll. Det räcker med att C och Annie Lööf gör det. Ett regeringsunderlag med alla rödgröna partier och C har precis vad som behövs för egen majoritet – 175 mandat.

Problemet för Lööf med ett sånt underlag är att hon då ska regera med Vänsterpartiet som stöd, även om partiet står utanför regeringen. För centerledaren har det ju varit uteslutet att vara beroende av SD:s röster för någon alliansregering, då skulle det framstå som utmanande om hon i stället gör sig beroende av V.

Men också av andra skäl blir det svårt för Lööf att byta sida. Löfven upprepade i dag att S ska leda en sån regering. Under hela valrörelsen sa Lööf att hon inte tänkte sätta sig i en S-ledd regering. I lördags föreföll hon att i någon mån gå ifrån det villkoret, men när vi begärde precisering visade det sig att det bara gällde om hela alliansen  ingick i en sån regering. 

Det kommer inte att ske. Det har både Ulf Kristersson och Stefan Löfven tydligt uttalat. Det vore en samlingsregering som ska förbehållas allvarliga kristider. 

Om Centern ska hoppa över till en S-regering tvingas Lööf följaktligen att bryta ett tydligt vallöfte. Men Löfven har inte gett upp hoppet. Till och med innan han fick sonderingsuppdraget började hans uppvaktning. Han öppnade för en kohandel om arbetsrätten i utbyte mot höjd a-kassa. Centerns krav på att företag med upp till 50 anställda ska slippa las har ju ansetts vara en stor stötesten.

Men S-ledaren har uppenbart också en plan B. Han talade också om ett blocköverskridande samarbete utanför regeringen. Men det är tveksamt om ett sånt är det minsta mer tilltalande för Centern. Dels påminner det om Göran Persson samarbete på 1990-talet med Olof Johansson. Jag har inte hört någon centerpartist vilja ha ett da capo på det. Dels skulle det ju faktiskt innebära att Löfven förväntar sig att ett borgerligt parti skulle ställa upp på något som han harmset har avvisat för egen del. Centerns drömlösning är ju en alliansregering med stöd av S genom olika uppgörelser. Löfvens ilskna svar har varit att S inte tänker bli stödparti till en alliansregering. Men han är uppenbart inte främmande för att Centern ska bli just ett sånt för hans egen regering.

Socialdemokrater brukar älska att beskriva honom som en mästerförhandlare. Frågan är om han haft någon svårare sådan än den som nu väntar honom.