Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

En bragd att bli så folkkär trots den politiska bakgrunden

Ingvar Kamprad i Ikeavaruhuset i Älmhult 2007.Foto: SÖREN ANDERSSON / SCANPIX / SÖREN ANDERSSON SCANPIX SWEDEN

Sveriges störste entreprenör genom tiderna har gått bort. Ända in i det sista visade Ingvar Kamprad i gärning hur annorlunda han var trots att han var global näringslivsgigant.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Efter att ha tillbringat många år i Schweiz när han ledde Ikea på daglig basis, flyttade han hem till Småland för att få sluta sina dagar i sin hembygd. Men han nöjde sig inte med att njuta sitt otium cum dignitate. Han visade att han inte alls var så snål som en del hade fått för sig, bara därför att han inte åkte första klass på tåg och flyg. När kommunen inte alltid ansåg sig ha råd med service som hans omgivning ville ha, så donerade Kamprad pengar för att hjälpa sina kommunbor.

Det finns andra som är mer kompetenta att beskriva honom som affärsman och företagsledare. Jag kan bara konstatera att hans småländska envishet övervann åtskilligt motstånd. När han försökte etablera Ikea som lågprisvaruhus mötte han förstås motstånd från övriga möbelbranschen. Vid något tillfälle fick han inte ens tillträde till en möbelmässa. Men Kamprad stoppade man inte så lätt. Han lät sig smugglas in på mässan gömd i en stor möbelkartong.

 

LÄS MER: Ikeas grundare Ingvar Kamprad är död – blev 91 år gammal 

 

Han brydde sig också om kunderna på ett för globala stordirektörer ovanligt sätt. Det berättas att han gärna gjorde oannonserade besök på Ikea-varuhusen. Utan att meddela varuhuschefen bara fanns han där och satte i gång att fråga ut kunderna.

Jag har själv en egen erfarenhet av det. Jag drömde länge om att få intervjua Ikea-giganten för mitt program "Rakt på med K-G Bergström", men fick inte napp. Så småningom lyckades jag i alla fall via nuvarande landsbygdsministern Sven-Erik Bucht få kontakt. Bucht var då kommunalråd i Haparanda och hade lyckats med konststycket att få ett varuhus till sin kommun.

 

LÄS MER: Ingvar Kamprads liv i bilder 

 

En morgon ringde Kamprad till min bostad och meddelade att, jo det skulle nog gå bra att få en intervju i Älmhult. Jag fick intrycket att det spelade in att jag var bondson precis som han.

Intervjun skulle bli klockan 10 på förmiddan en tid senare. Jag bokade ett tidigt morgonflyg och allt såg lovande ut tills planet skulle taxa ut på startbanan. Då meddelade plötsligt kaptenen att planet inte kunde starta på grund av motorfel. Kris och katastrof. Vi kontaktade Ikea i Älmhult och lyckades få fatt i Kamprad själv. Han avvärjde krisen med att meddela att han hade ju vikt hela förmiddan åt den här intervjun, så om Bergström tog nästa plan, skulle allt gå bra.

Ingvar Kamprad i Älmhult 2008 när det första Ikeavaruhuset firar 50 år. Kamprad hälsade själv på alla kunder i entrén.Foto: JOHAN FRÄMST / ALL OVER PRESS KAMERAPRESS

Det gjorde det också. Men före den uppstod ett etiskt dilemma. Ikea-ledaren bad att få bjuda på lunch i direktionsmatsalen efter intervjun. Jag sa att jag inte av etiska skäl ville låta mig bjudas.

 

LÄS MER: Ingvar Kamprad – bondsonen från Småland som blev miljardär 

 

När jag frågat klart sa han: "Men häng i alla fall med till vårt varuhus, tvärs över gatan." Jag gjorde det och då fick jag se Kamprad i full aktion. Pratade med alla kunder han kom i kontakt för att höra om något kunde förbättras. När han var klar med kundpratet, så återkom han till det där med direktionsmatsalen. Det visade sig inte vara så oetiskt som jag fruktat. Han pekade mot kundserveringen och bad att få bjuda på korv med bröd. Jag lät mig bjudas.

 

LÄS MER: Så hyllas Ikeas grundare Ingvar Kamprad i världen 

 

Det enda sorgliga som jag känner till om Kamprad är hans politiska sympatier. Till och med efter andra världskrigets slut sympatiserade han med Nysvenska rörelsen och dess ledare Per Engdahl, som tidigare i sitt liv också hyllat Hitler. Jag ställde förstås frågor om det under intervjun. Han ville inte kännas vid några nazistiska sympatier. Han lockades av Per Engdahls korporativistiska värderingar, sa han. Men han visade sig också mycket smart som intervjuobjekt. När jag pressade honom, började han plötsligt snyfta. Han berättade att när det stormade som värst om hans diskutabla sympatier, så fick han ett telegram från personalen i Älmhult: Vi står på din sida, Ingvar!

Och nog är det en bragd att bli så folkkär som han blev trots den politiska bakgrunden.