Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Det verkar märkligt – men det är uppenbart

SVT:s uppgifter om att alliansen efter valet är beredd att låta SD få ordförandeposter i riksdagsutskott kan verka uppseendeväckande, men borde inte vara det.

Vad det handlar om är att ge partiet utdelning i förhållande till sin storlek i riksdagen. Helt enkelt i relation till partiets röster i valet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ändå är det förstås ofrånkomligt att förändringen kommer att påverka valdebatten. Socialdemokraterna kommer att se det som ett borgerligt närmande till Jimmie Åkesson. S kommer framför allt att angripa C och L för planerna. Dessa parter vill ju inte sätta sig i en regering som på något sätt är beroende av stöd från Sverigedemokraterna.

Rent valtaktiskt är det också till fördel för S, eftersom Centern är det borgerliga part som missnöjda socialdemokrater till höger mest torde frestas av. Så långt kan det låta som något av en socialdemokratisk propagandaseger. Men det är en alltför snabb slutsats.

I själva verket handlar det ytterst om respekt för väljarna. Hittills har de båda blocken fördelat ordförandeposterna mellan sig. Det har fått den diskutabla konsekvensen att till exempel riksdagens minsta parti, KD, har fått två ordförandeposter i utskott. Däremot SD ingen, trots att SD fick 12,86 procent av rösterna i senaste valet mot 4,57 för KD.

Nu tyder opinionsmätningarna på att Jimmie Åkessons parti kan få minst 20 procent. Partiet kan till och med bli näst störst. Att i det läget förneka SD en rimlig utdelning i  fördelningen av de eftertraktade ordförandeposterna vore   utmanande gentemot var femte väljare. Men förhoppningsvis också för fler, som tycker att det politiska etablissemanget i större utsträckning  bör respektera folkviljan.

Alliansens besked, om uppgifterna är korrekta, betyder också att den i någon mån erkänner att det inte längre bara handlar om två block i svensk politik. I realiteten är det nu  tre. Även om S kommer att försöka utnyttja det borgerliga beskedet till att ifrågasätta alliansens avståndstagande till SD, så är det ett tveeggat vapen.

Socialdemokraterna har under sin regeringsperiod ägnat sig åt kraftig negativ särbehandling av partiet. Det har sällan fått delta i de partiförhandlingar den rödgröna regeringen haft med andra partier.

Inget tyder på att det har varit någon framgångsrik strategi. Tvärtom har det snarast förstärkt känslan hos Sverigedemokrater av ojuste behandling från de stora partierna. Med tanke på att åtskilliga SD:are är före detta socialdemokrater, har den socialdemokratiska strategin inte varit särskilt lyckad om man vill ha dem tillbaka.

Alliansen har också korrigerat tidigare inställning till vem som bör bli talman. Nu tänker de borgerliga lansera en egen talmanskandidat även om alliansen skulle vara mindre än de rödgröna. Det handlar uppenbart om taktik men också frustration över den här mandatperiodens magra utbyte.

De borgerliga räknar rimligen med att SD ska hjälpa dem med att få en borgerlig talman efter valet oavsett valutgång. Även om det inte är talmannen som avgör vilken regering Sverige ska få, så kan partifärgen kanske på marginalen påverka regeringsbildningen, tänker de förmodligen.

Men det är också uppenbart att alliansen tänker göra sitt bästa för att en rödgrön minoritet inte ska få styra trots en icke rödgrön majoritet.

 

Se inslaget om senaste Demoskop-mätningen:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!