Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Det svaga stödet är just nu en fördel för honom

I dag meddelade Moderaternas valberedning att man föreslår Ulf Kristersson som ny partiledare. Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Anna Kinberg Batra lämnade partiledarposten i slutet av augusti. Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

I ett avseende har Ulf Kristersson ett tacksammare utgångsläge än Anna Kinberg Batra. Hon efterträdde Moderaternas framgångsrikaste partiledare i modern tid. 

Han kommer efter den formellt mest misslyckade. Den som inte ens fick chansen i ett riksdagsval.

 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Men när rösterna räknas i 2018 års val, kommer inte röstresultatet att jämföras med Anna Kinberg Batras av naturliga skäl. Några sådana finns ju inte. Kristerssons siffror kommer att vägas mot hans gamle antagonist och överman Fredrik Reinfeldts i valet 2014. 

Då fick M 23,3 procent. 

Det var ett ras jämfört med föregående val. Men det är ändå ett mycket bra valresultat för partiet. Bortsett från M 1982 under ledning av Ulf Adelsohn är det bara Fredrik Reinfeldt själv i valen 2006 och 2010 som överträffat 2014 års resultat.

Om man utgår från dagens opinionssiffror ser inte läget särskilt hoppfullt ut för Kristersson. Partiet ligger på opinionssiffror runt 16-17 procent. 

Ett sånt valresultat vore förödande för honom. Men samtidigt är det svaga stödet just nu en fördel för honom. Det är svårt att se att stödet kan annat än förstärkas. Om det räcker till att kopiera Reinfeldts sista val, är en annan femma. 

Det bör noteras att trots att Carl Bildt varit en mycket framgångsrik partiledare och utan tvekan blivit partiledare nu om han velat, kom han aldrig upp i Ulf Adelsohns och Fredrik Reinfeldts siffror. 22,9 procent i 1998 års va blev hans topprestation.

****

Ändå var det en annan tidigare M-ledare som Kristersson framhöll som viktig för sig på dagens presskonferens – Gösta Bohman. Men inte ens han fick bättre siffror än 20,3, även om det nästan var en fördubbling jämfört med Yngve Holmbergs sista val.

Det som fick Kristersson att erinra om Gösta Bohman var dennes förmåga att väva samman konservatism och liberalism. Många har ifrågasatt om det längre är möjligt. Men den blivande M-ledaren hävdade med emfas att det inte finns någon motsättning mellan dessa ideologiska riktningar. 

Det är först om och när han lyckats återerövra de liberalt sinnade Moderater som under våren gick över till Annie Lööfs liberala Centerparti, som det finns skäl att tro honom.

***

Det som talar för att Ulf Kristersson ska lyckas bättre än Anna Kinberg är annars det mesta. Han har ett CV som är bättre än de flesta av efterkrigstidens partiledare utom möjligen Ingvar Carlssons och Göran Perssons.

Kristersson har varit ordförande i sitt ungdomsförbund. Han har suttit i riksdagen, varit statsråd men dessutom kommunalpolitiker i en relativt liten kommun som Strängnäs och i en stor som Stockholm.

Hans CV har förvisso några diskutabla inslag ( lägenheter i Stockholm) men de förtar inte intrycket av en imponerande bredd.

Kristerssons främsta tillgång är ändå en kommunikationsförmåga som är överlägsen AKB:s. Det såg vi senast i budgetdebatten i går, där han visade sig jämbördig med skickliga debattören Magdalena Andersson.

***

Han framhäver också Alliansen på ett tydligare sätt än sin företrädare. 

Däremot lär nog hans inställning till SD fortfarande komma att ifrågasättas.

Det är uppenbart att han inte vill samarbeta med partiet, men ser inga problem med att få dess röster.