Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Det här kan ha varit Löfvens sista chans

Vårbudgeten kan ha varit Stefan Löfvens sista chans att påverka ett av sina heligaste vallöften. Efter valet vet ju ingen om han har någon makt alls.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var den 3 april 2013 som Stefan Löfven i sitt öppningstal på den socialdemokratiska partikongressen meddelade att Sverige 2020 ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Nu när han haft den politiska makten i fyra år finns det stabilt underlag för att avgöra hur troligt det är att målet nås.

Svaret är att det är ytterst osannolikt. I vårbudgeten finns en prognos för arbetslösheten det året. Den ligger på 6,1 procents arbetslöshet. Det är bara 0,1 procentenhet lägre än årets. Och framför allt dubbelt så hög som det land som nu har EU:s lägsta arbetslöshet – Tjeckien med 2,9 procent. Stefan Löfven har inte ens under regeringstiden närmat sig målet. Tvärtom har Sverige halkat efter. När han tog över makten låg Sverige på 12:e plats, nu ligger vårt land på 17:e plats, på den sämre halvan av EU-länder.

I riksdagsdebatten var det uppenbart att finansminister Magdalena Andersson var måttligt intresserad av att tala om det en gång så storstiliga målet. Men trängd svarade hon att det är så många som nu söker sig till arbetsmarknaden att det gjort det svårare att pressa ner arbetslösheten som man tänkt.

Regeringen tycks inte ens i vårbudgeten anstränga sig särskilt mycket för att öka chanserna. Det finansdepartementet kallar åtgärder för att fler ska komma i arbete uppgår till sammanlagt 351 miljoner kronor. En spotta i havet i budgetsammanhang. Totalt satsar man 2,6 miljarder kronor på reformer i vårbudgeten.

Även om arbetslöshetsmålet ser ut att bli ett svidande fiasko, betyder det ändå inte att regeringen misslyckats med sysselsättningspolitiken. Andelen sysselsatta är den högsta på över 25 år och den högsta sysselsättningsgraden som någonsin uppmätts i ett EU-land.

En annan framgång för Magdalena Andersson är den lägsta andelen personer i ersättningssystemen sen 1981.

Finansministern tecknade förstås med tanke på valåret en ljus bild av den svenska ekonomin. Expertmyndigheter som Konjunkturinstitutet har ifrågasatt om regeringen ska nå det nya överskottsmålet nästa år och kommit till slutsatsen att det inte sker. Men det gör det i Magdalena Anderssons prognoser.

För den som först hört finansministerns ljusa bild av tillståndet i nationen och sen gick till riksdagen för att lyssna på oppositionen, så skulle man kunna tro att de två blockens företrädare inte befann sig i samma land. Alliansen summerade de fyra rödgröna åren vid makten i svarta färger. Fördubblade sjukvårdsköer, sviket vallöfte till cancerpatienter, otrygghet på gator och torg och relativt sett färre poliser till exempel. 

Det finns inga skäl att klandra varken regeringens skönmålning eller Alliansens svartmålning. De utgår från sina respektive roller. Dessutom är bådas verklighetsbeskrivning i huvudsak korrekt. Sverige har i vissa avseenden utvecklats bra, i andra har det gått sämre. Väljarna får avgöra vems verklighetsbild de tycker stämmer bäst.

Möjligen komplicerat av att SD delvis har en tredje beskrivning. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!