K-G Bergström

De har störst orsak att oroa sig för Transportgate

Också Ebbe Carlsson-affären fällde ett statsråd, skriver K-G Bergström.
Foto: / OKÄND
Stefan Löfven.
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Ann Linde.
Foto: DAVID KEYTON / AP TT NYHETSBYRÅN

Inte sen Ebbe Carlsson-affären 1988, alltså för trettio år sen, har KU haft ett så tungt ärende som Transportstyrelseskandalen.

Förhöret med Säpo-chefen i dag är det första i en rad av förhör under vintern och våren. KU:s resultat kommer i juni bara några månader före valet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vad som är störst KU-ärende kan förstås alltid diskuteras. Socialdemokrater tycker säkert att alliansregeringens hantering av Nuon-affären är värst. Men den krävde inget statsråds avgång. Transportgate har redan avsatt två statsråd, en statssekreterare och en generaldirektör som dessutom fällts för brott.

Också Ebbe Carlsson-affären fällde ett statsråd. Också den gången före själva KU-förhören. Och precis som nu på grund av hot om misstroendevotum. 

Då mot justitieministern Anna-Greta Leijon. Men Ingvar Carlsson lovade henne en tung statsrådspost efter valet 1988. Jag själv blev på ett hörn en oavsiktlig aktör när det löftet inte förverkligades.

Några veckor före valet presenterade KU sitt betänkande. Ett enigt utskott konstaterade att Leijon brutit mot regeringsformen. Presskonferensen där slutsatserna presenterades var välbesökt. Jag var Rapports reporter. Under presskonferensen insåg jag att det fanns en fråga med politisk dynamit som inte ställdes av mina kolleger. Jag lät själv bli att ställa den under själva presskonferensen. Men när den var över störtade jag och tv-fotografen fram till KU:s normalt försiktige och regeringslojale socialdemokratiske ordförande – Olle Svensson. Och så ställde jag frågan:

Kan ett före detta statsråd som ett enigt KU anser ha brutit mot regeringsformen, få en tung statsrådspost igen?

Nej, det går inte, svarade Svensson till min stora överraskning.

Det enkla svaret blev avgörande för Anna-Greta Leijon. Hon återkom aldrig i regeringen, trots att S fortsatte att styra efter valet.

På papperet ser det förstås ut som att affärer som är så ofördelaktiga som den om Ebbe Carlssons och Transportsstyrelsens säkerhetshaveri, borde gynna oppositionen när de rullas upp offentligt och ”avgörs” ett valår. Men det är inte självklart. Socialdemokraterna klarade sig kvar efter valet 1988.


LÄS MER: Säpochefen Anders Thornberg utfrågade i KU om IT-skandalen 


Vad som sker i år vet förstås ingen. Hittills har det Säpo-chefen i dag kallade ett ”utomordentligt allvarligt ärende” inte fått några påtagliga opinionseffekter. Om det sen beror på att själva haveriet, som till och med statsministern kallat det, medialt hamnade i skuggan av frågan om två eller tre statsråd skulle kickas eller att väljarna inte tyckte det som skett var så allvarligt, vet förstås ingen.

Möjligen kommer själva säkerhetsskandalen att få större uppmärksamhet nu. Tidigare i veckan visade det sig att det var ännu fler östeuropeiska IT-tekniker utan svensk säkerhetsprövning än man trodde tidigare som fått insyn i hemligheterna. Omkring 80 . Tekniker som enligt DN kunnat se bilder på personer med fingerade identiteter som rekryterar och leder arbetet med hemliga agenter. Men också svenskar med skyddade identiteter blev tillgängliga.


K-G BERGSTRÖM: Emma Lennarttsson skyddar Stefan Löfven som en gammal lojal socialdemokrat 


Hittills har berörda myndigheter försökt hävda att det inte finns några belägg för att uppgifterna verkligen läckt ut. Men vad vet dessa om det? En utländsk underrättelsetjänst som får såna superhemligheter serverade på ett guldfat, har ju knappast något intresse av att informera svenska myndigheter, om det skett.

Vem har då störst anledning av oroa sig för KU:s granskning. Ja, Stefan Löfven förstås som inte påstår sig ha fått kännedom förrän i januari 2017. 

Men också EU-minister Ann Linde som i egenskap av statssekreterare fick veta redan i september 2015 utan att försöka stoppa säkerhetsskandalen.