Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Det går snart inte en dag utan en skandal

Varje gång Romson eller Fridolin kommer att prisa partiets progressiva jämställdhetspolitik, riskerar väljarna i stället att tänka på han som skulle ha valts in i partiets högsta ledning om inte medierna hade avslöjat att han inte ville handhälsa på en kvinna, skriver K-G Bergström.

Foto: Jessica Gow/Tt / TT NYHETSBYRÅN

Det går snart inte en dag utan någon skandal eller krisunge i Miljöpartiet. Det som har sett ut som en styrka hos partiet, håller nu snabbt på att förbytas i motsatsen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De Gröna var de ungas parti, kvinnornas, invandrarnas och de urbanas favoritparti, även om MP i senaste valet fick konkurrens om framför allt kvinnorna av Feministiskt initiativ. Vänsterpartiet har också länge haft starkt stöd av personer födda utanför Europa, till exempel de många latinamerikanska flyktingarna.

Men MP har lyckats få imagen av ett litet häftigt, modernt och idealistiskt parti som lockat välutbildade väljare i storstäderna. Inte längre grönavågare med drömmar om ett liv med får och getter.

Partiet uppfattades som ett parti som alltid kämpade för jämställdhet, för demokrati och mot antisemitism.

Kaplanaffären och dess efterbörd Yasri Khan-skandalen riskerar att vända upp och ner på de föreställningarna. Yasri Khan, generalsekreterare för Svenska muslimer för fred och rättvisa, var kandidat till MP:s partistyrelse. Han skulle ha valts in på kongressen i maj. Så blir det inte fick vi veta i dag. Hans vägran i går att ta TV4:s reporter Ann Tiberg i hand därför att hon var kvinna, gjorde honom till före detta kandidat.

Men skadan är redan skedd. Varje gång Romson eller Fridolin kommer att prisa partiets progressiva jämställdhetspolitik, riskerar väljarna i stället att tänka på han som skulle ha valts in i partiets högsta ledning om inte medierna hade avslöjat att han inte ville handhälsa på en kvinna.

Lika illa blir det om MP-topparna tänker ifrågasätta Turkiets despot Erdogan. En och annan kommer säkert snarare att tänka på att Khan ju snarare gjort tvärtom.

Men också partiets kamp mot antisemitism och IS riskerar att grumlas. Och det av en betydligt tyngre MP-politiker. Mehmet Kaplans koppling av Israel till Nazi-Tyskland på 1930-talet lär ingen glömma i första taget. Kanske inte heller att han bjöd in en internationellt känd antisemit till riksdagen.

Likaså hans resonemang att det ju inte bara var IS-krigare som åkt utomlands för att kämpa för sin sak. Det gjorde ju svenskar 1939-40 som frivilliga på Finlands sida i kampen mot Sovjet.

Ovanpå dessa inte direkt harmlösa problem finns en i huvudsak misslyckad tid i regeringen. Hjärtefrågor som Förbifart Stockholm, Bromma flygplats och partiets 180-graders sväng om flyktingpolitiken är rena politiska svek. Även om det kanske finns en och annan på Södermalm som är beredd att hitta bortförklaringar. Fler svek är också att vänta. Allt tyder på att effektskatten på kärnkraft kommer att sänkas. Likaså att regeringen tvingas tugga i sig Vattenfalls försäljning av brunkolet i Tyskland.

Krisen förvärras också av att MP:s förhandlingsposition försvagats. Partiet har visat sån anpassning till krav från S för att sitta kvar i regeringen, att Löfven kan köra ännu hårdare i fortsättningen, nu när han vet att MP nästan till varje pris prioriterar fortsatt regerande före de egna hjärtefrågorna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!