Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Den här veckan är partiets svarta vecka

Det är Gustav Fridolin som måste anses vara huvudansvarig för krisen. Det var enligt samstämmiga uppgifter hans val att ta in Mehmet Kaplan som statsråd, skriver K-G BergströmFoto: (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTURES STELLA PICTURE

Miljöpartiets färger är gult och grönt. Men den här veckan är partiets svarta vecka. Bildligt talat har maskrosorna slokat på gränsen till att vissna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det har bara blivit värre för var dag som gått. På fredagen har visserligen inget nytt klavertramp avslöjats. Men Sifo:s undersökning av språkrörens förtroende är dyster för de Gröna. Precis som Demoskops för Expressen på torsdagen. Då hade Fridolin och Romson sämsta förtroendet av de åtta partiledarna. Till och med Ebba Busch Thor låg före.

Hos Sifo är förtroenderaset exceptionellt enligt analyschefen Toivo Sjörén. Gustav Fridolin har sen oktober 2015 backat från 38 procent till 20 nu. Åsa Romson från 22 till 7 procent.

Sämsta siffrorna har som vanligt Åsa Romson. Om partiet skulle känna att dagens kris borde lösas med ett damoffer, så vore hon den givna kandidaten. Men det vore samtidigt orättvist och ologiskt utifrån veckans händelser. Det är Gustav Fridolin som måste anses vara huvudansvarig för krisen. Det var enligt samstämmiga uppgifter hans val att ta in Mehmet Kaplan som statsråd. Det var förmodligen därför det dröjde så länge innan MP-ledningen intog någon distans till den förre bostadsministern.

Men det var också Gustav Fridolin som eldade på bålet ytterligare genom att erkänna att han visste att Yasri Khan inte handhälsade på kvinnor. Och framför allt tillägga att han inte insåg hur kränkande kvinnor tyckte det var. Man kan fråga sig på vilken planet eller i vilken världsdel utbildningsministern egentligen befunnit sig mentalt.

Så det är Fridolin som borde få sparken om något språkrör ska ha det för veckans kris. Visst har Åsa Romson också utmärkt sig genom att bagatellisera 11 septemberdåden som en olycka. Men jag uppfattar det mer som en ”slip of the tongue” i direktsändning än en avsiktlig relativisering av dådet mot World Trade Center.

Ändå har jag svårt att tro att Fridolin skulle offras. Han har fortfarande betydligt högre förtroendesiffror än sin språkrörskollega. Ska man vara ärlig är han också skickligare i det politiska hantverket än vad hon är.

Det vi möjligen inte kan bedöma är hur stryktålig Fridolin är. Hittills har hans politiska karriär varit i stort sett spikrak. Precis som Gudrun Schyman länge, har han vant sig vid att med sin välsmorda käft alltid prata sig ur problem. Den här gången gick det inte. Snarare tvärtom. Hur hanterar gullgossen från Skåne denna nya insikt och att inte vara populär?

Det för partiet paradoxala kan i stället bli att den enda som går är partisekreteraren Anders Wallner, vilket han meddelat långt tidigare. En ovanligt sympatisk politiker som jag aldrig hört göra bort sig. Han har säkert också någon del i veckans katastrofala krishantering. Men jag är övertygad om att det är Fridolin som bestämt. För det torde vara han som leder den klick i partiet som styr med järnhand, för att citera en av dem berömvärt öppenhjärtiga riksdagsledamöterna i går.