K-G Bergström

De nya siffrorna lär sända chockvågor

Även om inga förändringar i Demoskops julimätning är statistiskt säkra, så lär nog undersökningen av partisympatierna sända chockvågor in i våra största partier.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Moderaterna ligger nu på 23,1 procent, vilket är sämre än valresultatet 2014. Socialdemokraternas tillbakagång är visserligen obetydlig från juni till juli, men nivån 25,5 procent kommer nog att få en och annan S-strateg att börja tänka på Håkan Juholt. Socialdemokraterna har under våren tappat mer än 6 procentenheter och har tappat 5,5 enheter sen valet. Det är framför allt bland män och medelinkomsttagare som förlusterna skett enligt Demoskop. En del av dessa har gått till SD, även om det är bland Moderaterna som Jimmie Åkessons parti gjort de största vinsterna.

SD har i julimätningen 18,7 procent. En uppgång sen succévalet i höstas med 5,8 procentenheter.

Mätningen gjordes i huvudsak under Almedalsveckan. Varken Stefan Löfven eller Anna Kinberg Batra tycks ha åstadkommit något där som fått väljare som gått till SD att ångra sig. Jimmie Åkesson uppträdde i mångas ögon högmodigt i Visby, när han utan att tveka proklamerade att Sverigedemokraterna ska bli Sveriges största parti.

Dit är det fortfarande knappt sju procentenheter. Det är mycket men rimligen mindre än nånsin. Inte något av de andra nordiska högerpopulistiska partierna har någonsin varit störst i val, vad jag vet. Fortfarande är förstås grundtipset att SD inte kommer i kapp S, men tvärsäkert törs jag inte längre säga det. Avståndet till M är bara 4,4 procentenheter. Med tanke på att Kinberg Batra inte i varje fall hittills blivit någon succé och att det är där störst missnöje med Decemberöverenskommelsen finns, så förefaller säkerhetsmarginalen till SD minst sagt otrygg.

Det mest uppseendeväckande som hände i partiledartalen i Visby var KD-ledarens tuffa retorik om landsförräderidomar mot IS-krigare. Vilken betydelse det har haft går inte säga med säkerhet. Men det har i varje fall inte minskat antalet sympatisörer. Tvärtom, de har blivit något fler, men ingen säker uppgång. KD:s siffror brukar också skifta avsevärt.

M, FP och KD har ju samtliga gjort små korrigeringar av invandringspolitiken efter valet. Moderaterna och FP tycks inte ha tjänar något på den lilla kursomläggningen. Återstår att se hur KD utvecklas. Samtidigt har SD under samma tid stärkts.

Centern är det enda borgerliga parti som inte skärpt sin migrationspolitik. Men i den här mätningen har partiet inte belönats för det. Man skulle ju teoretiskt kunna tänka sig att borgerliga liberaler gick över till Annie Lööf i protest mot övrigas restriktivare politik. Det skedde när Maud Olofsson tog avstånd från Göran Perssons förkunnelse om risk för social turism till Sverige från medborgare i nya EU-länder.

Ännu ett kvitto på opinionskrisen för de borgerliga är att allianspartierna i den här mätningen är mindre än de rödgröna, trots Socialdemokraternas opinionsproblem.