Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Därför gynnades Löfven i duellen

Stefan Löfven är uppenbart stresskänslig och lätt irriterad. Frånvaron av hets i kväll gav honom tid att tänka efter, skriver K-G Bergström.
Ulf Kristersson lever på sin vältalighet och den går hem oavsett om debatten är stressig eller lugn, skriver K-G Bergström.

Dagens duell mellan Stefan Löfven och Ulf Kristersson skilde sig som dag och natt från gårdagens partiledardebatt. Långt från den hetta, aggressivitet och höga tempo i  Agendas tillställning.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det lugnare tempot gynnade klart statsministern. Han blev inte stressad på samma sätt som på söndagen. Han behövde inte plötsligt byta ämne som när han började prata om turordningsregler när det snarare handlade om grova våldtäkter.

Det paradoxala med dagens övning var att den var precis som Ulf Kristersson sagt sig vilja ha den politiska debatten. Han har ju talat om behovet av vuxna i rummet, som underförstått uppträder moget och sansat. Precis så blev det. Visst klarar M-ledaren också den debattstilen. Han lever på sin vältalighet och den går hem oavsett om debatten är stressig eller lugn. Men Löfven är motsatsen, uppenbart stresskänslig och lätt irriterad. Frånvaron av hets i kväll gav honom tid att tänka efter.


LÄS MER: Ulf Kristersson förnekar samarbete med SD 


Några direkta nyheter serverades knappast. Det inträffar ytterst sällan i den här typen av debatter. Men när M-ledaren sa att hans parti vill att det ska räcka med att ett brott ger ett halvt års fängelse för att den skyldige ska kunna utvisas, om han är utländsk medborgare, så svarade Löfven att ”vi kan titta på den delen”. I dag är gränsen ett år.

På ett sätt belysande för Stefan Löfvens debatteknik om migrationen. På söndagen var han extremt defensiv och initiativlös i det ämnet. Man kunde inte tro att det var samme partiledare som i förra veckan med buller och bång proklamerade en ny stramare migrationspolitik. Resultatet blev ju också att de två andra som också vill skärpa flyktingpolitiken – Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson – kom ut som segrare i debatten.

Men inte heller i kväll var S-ledaren särskilt offensiv. Frågan är om de interna protester som följde presskonferensens besked har fått Löfven att dra öronen åt sig.

Hans tuffaste replik handlade om att han tyckte det var hårresande att Ulf Kristersson på söndagen sa att han kunde tänka sig att låta SD delta i förhandlingarna om en migrationsuppgörelse. Ulf Kristerssons tog ingen strid om saken. Vill förmodligen inte äventyra en uppgörelse med S om något som han förmodligen betraktar som ett sidospår.

Men jag tror att både S och M kommer att förlora på att hålla SD utanför förhandlingarna om en uppgörelse. Jag tror i och för sig inte att det finns förutsättningar för att SD ska ingå i en sån. Partiets migrationspolitik är alltför extrem för det. Men att inte ens låta partiet sitta med vid förhandlingsbordet spär på känslan hos många väljare att  SD behandlas orättvist.


LÄS MER: Stefan Löfven sågade alliansens kömiljard


Allra sist i duellen frågade Niklas Svensson duellanterna vilka partners de tänker välja efter valet. Löfven meddelade då att vi vill se en fortsättning på det här projektet och avsåg uppenbart regeringssamarbetet med MP.

Med tanke på allt frieri han ägnat  åt  C och L var svaret inte självklart. Men framför allt efter de soloraider Socialdemokraterna ägnat sig åt under våren. Regeringen har ju mer eller mindre upphört att fungera som en tvåpartiregering. Partierna och i synnerhet S driver nästan uteslutande sin egen politik. Möjligen bortsett från förslaget om de ensamkommande barnen. Men det vill ju S helst inte låtsas om. 

Men nu vet vi. S vill fortsätta att regera med MP.