Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Budgeten gör att det känns som att Göran Persson är tillbaka

Göran Persson är tillbaka. Ja inte bokstavligen förstås. Han fick ju inte ta med korna till UD, så det blev ingen ministerpost. Men hans tid går i repris.

Så kändes det i varje fall i dag när den nya regeringens första budget presenterades. Bakom den står ju Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Precis som under större delen av Göran Perssons regeringstid, bortsett från ett par år med Centern.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I ett nafs steg skatterna i dagens budget med nära 23 miljarder kronor och utgifterna med 25. Och nya finansministern har skaffat sig utrymme för betydligt större skatte- och utgiftsökningar senare under mandatperioden. Bortre parentesen i sjukförsäkringen försvann, a-kassan höjdes, de som har det sämst tjänar mest på förslagen. De som tjänar mest betalar kalaset.

Visst finns det skillnader. Det är nog snarare V än MP som varit mest framgångsrikt i förhandlingsspelet om budgeten. Trots eller kanske snarast tack vare att partiet inte ingår i regeringen. Det har ökat Jonas Sjöstedts och Ulla Anderssons förhandlingsstyrka. För S måste till varje pris ha V:s stöd för att ha någon chans att få igenom budgeten. Det är därför Löfven/Andersson låtit Sjöstedt/Andersson stoppa vallöftet om höjt barnbidrag. V tyckte att det var viktigare att höja underhållsstödet till ensamstående föräldrar.

Visst var Göran Persson en mycket skicklig statsminister, vars nivå Stefan Löfven aldrig kommer i närheten av. Å andra sidan tror jag att Magdalena Andersson blir en skickligare finansminister än Bosse Ringholm.

Men trots skillnaderna så är det ingen tvekan om att rödgröna väljare kommer att känna igen sig i den politik budgeten ger uttryck för. Sådant ska inte underskattas.

Magdalena Andersson hade dessutom inga som helst problem att försvara budgeten mot oppositionen i riksdagsdebatten. Ingen kom åt henne. För henne var det en stor revansch för den i övrigt skakiga starten som rikshushållare.

När hon kallade till presskonferens för att tala om att ladan är tom, fick hon ju praktiskt alla landets mest kvalificerade ekonomer mot sig. De tyckte att hon närmast uppträdde ansvarslöst, eftersom den svenska ekonomin enligt dem är i långt bättre skick.

Men hennes tomma lade-argument fungerade mycket bättre i matchen mot de borgerliga än mot de tunga nationalekonomerna. Ändå fick vi bekanta oss med två borgerliga superdebattörer i dag. Centerns nye unge ekonomiske talesman Emil Källström och Folkpartiets nygamle Erik Ullenhag som har chans att blomma ut i den rollen efter en ganska anonym tillvaro som statsråd. Ullenhag avslöjade till och med något som lät som en nyhet. Han hävdade att det närmast heligförklarade 1 procentsmålet om biståndet sviks av den nya regeringen. De rödgröna hade oturen att han tog upp det i ett replikskifte med Miljöpartiets nya ekonomiska talesperson Janine Alm Ericson. Det var synd om henne. Hon var i det närmaste helt svarslös. Inte undra på. Hon kom in i riksdagen efter valet. Det är närmast ansvarslöst av MP att ge henne ett så tungt och utsatt uppdrag som ny i parlamentet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!