Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
K-G Bergström

Boken kommer att ge partiet en del sår

Många socialdemokrater kommer förmodligen att hata Daniel Suhonen för den nya boken om hur det gick till när Håkan Juholt avsattes. De kan ändå vara honom tacksam för en sak. Suhonen uppger sig själv ha uppskjutit utgivningen till efter valet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Självklart kommer boken att ge partiet en del sår. Eller kanske snarare riva upp åtskilliga gamla sår. Juholttiden är nog det närmaste en förfallsperiod det anrika socialdemokratiska partiet befunnit sig i. Ändå torde skadorna bli begränsade. Flera av de socialdemokrater som enligt referaten verkar hängas ut värst – Wanja Lundby-Vedin, Tomas Östros och Sven-Erik Österberg är inte längre aktiva i partiet. Tre som inte verkar beskrivas i särskilt vackra ord - Carin Jämtin, Mikael Damberg och Tomas Eneroth – är förvisso kvar. Men gudskelov för Stefan Löfven är bara en av dem statsråd – näringsminister Damberg. Jämtin och Eneroth har i och för sig nyckelroller utanför regeringen – partisekreterare och gruppledare i riksdagen.

Tomas Eneroths gruppledarskap är ett av partiets tyngsta uppdrag, eftersom minoritetsregeringen är så svag. Ändå blir nog skadan för honom begränsad.

Det fanns till sist en så bred uppslutning kring kravet att Juholt måste bort, att Eneroths bidrag knappast utgör någon stor belastning, om ens någon, i hans nya roll.

 

För statsministern själv lär boken snarast vara till fördel, trots att hans agerande i sak kan ifrågasättas. Precis som framgick i samband med Juholts fall, visar Suhonen att Löfven länge försvarade Juholt eller åtminstone inte ville avsätta honom. Däremot var Löfven uppenbart störd av läckorna i partiet. Hans irritation över såna har ju fått sina aktuella avtryck i den skrivelse som Expressen avslöjade i veckan om varningar för bland annat läckage. En tämligen misslyckad uppmaning dock, eftersom det interna dokumentet omedelbart nådde media.

Det finns också en hjälte till i Suhonens bok som fortfarande är i högsta grad aktiv och som just nu nått sin karriärs höjdpunkt – försvarsminister Peter Hultqvist. Han tillhörde tillsammans med Skånedistriktets ordförande Heléne Fritzon Juholts allra bästa vänner i partiledningen.

Om jag förstått det rätt är Suhonens tes i boken att det var högerkrafterna i partiet som avsatte vänstersossen Juholt.

 

För mig som följde affären som journalist framstår den slutsatsen som inte så lite diskutabel. Först och främst är det ovisst hur mycket vänster han egentligen var. När Marita Ulvskog 2004 blev partisekreterare ansågs hon med rätta stå till vänster. Som av en händelse utsågs just Håkan Juholt till biträdande partisekreterare. En hög socialdemokrat har förklarat mig att det behövdes en högersosse som komplement till Ulvskog. För fram till upphöjelsen till partiledare ägnade sig Juholt mest åt försvarsfrågor och betraktades i varje fall inte utåt som någon vänsterideolog.

Hans retorik under den korta partiledartiden var däremot påtagligt vänsterorienterad. Tveksammare om den tog sig lika tydliga politiska uttryck.

Och Juholt tvingades inte avgå för att han stod till vänster. Han gjorde det därför att hans moral och uttalanden framstod som diskutabla. Han misslyckades därigenom att hålla ihop partiet. Partiledarens överlägset viktigaste uppgift.