Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Björklunds utspel är verklighetsfrämmande

Jan Björklund vill se en blocköverskridande regering. Foto: Suvad Mrkonjic

Jan Björklunds utspel om en blocköverskridande regering är orealistisk av flera anledningar och den får alliansen att framstå som hopplöst splittrad.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jan Björklunds utspel är i huvudsak orealistiskt, men har uppenbara taktiska poänger för honom själv. Däremot skadar det alliansen. Den framstår nu som hopplöst splittrad i regeringsfrågan.

Orealistiskt därför att det skulle stärka ytterpartierna, framför allt SD. Det skulle också innebära ett evigt borgerligt regeringsdeltagande så länge SD är vågmästare. Tvärtemot allt högtidligt tal om att maktväxling är ett värdefullt inslag i demokratin.

 

Orealistiskt även därför att S knappast skulle ställa upp på förslaget utan vidare. Visserligen hyllar socialdemokrater det i dag, som ett slut på blockpolitiken. Men jag misstänker att jublet skulle fastna i halsen, om/när det skulle gå upp för dem, att en regering med S+ alliansen och kanske MP förmodligen skulle innebära borgerlig statsminister. Det är rimligt att utgå från att det största väljarunderlaget i en sådan regering skulle bestämma regeringschef. Det ska till ett stort ras i valet för Alliansen för att den inte ska bli större än S+MP. V kommer ju inte att ingå i en sådan regerings underlag.

Orealistiskt också därför att inget tyder på att S vill regera ihop med M, varken i en stor koalition á la Tyskland som Björklund också kan tänka sig eller i fem eller sexpartiregering. S behöver M som huvudmotståndare för att mobilisera sina väljare. Det krävs en allvarlig kris för att bryta nuvarande mönster.

Orealistisk också därför att den skulle innehålla för många partier. Inte ens andra världskrigets samlingsregering hade så många partier som det nu skulle handla om.

 

Ändå finns det taktiska fördelar för Jan Björklund med utspelet. Han fick åtskillig kritik när han för några veckor ansåg utifrån ett formellt resonemang att också SD borde bjudas in till överläggningar. Dock inget samarbete.

Det här utspelet har sin udd riktad mot V men framför allt mot SD. Det sätter press på Anna Kinberg Batra att sluta mumla i regeringsfrågan och säga tydligt nej till att försöka bilda regering även om Alliansen är mindre än de rödgröna. Timingen är dessutom ovanligt god.

SD befinner sig nu i sin värsta kris sen järnrörsskandalen. Först Putilovaffären, sen en riksdagsledamot som skrivit en motion som har inslag av brun 30-talsretorik och nu också den ekonomiske talesmannen som i en avslöjad film uttryckt sig på ett sånt sätt att man undrar om partiets bruna rötter bara är rötter.

Ebba Busch Thor håller fast vid sin linje i kontrast till C och L. Alliansen ska söka så stort stöd som möjligt vid nästa regeringsbildning. Det innebär uppenbarligen att även om alliansen är mindre än de rödgröna, ska den försöka bilda regering. I så fall med passivt stöd av SD. För hon anser inte att alliansen ska förhandla eller söka stöd hos SD.

Problemet är bara att även om stödet vid regeringsbildningen är passivt och gratis, lär det inte förbli så i längden.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!