Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Björklund och Lööf visar två tydliga saker

Annie Lööf talade om att det är C som stått för den enda positionsförflyttningen under hösten. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Jan Björklund dolde inte hur gärna han hade velat göra upp med S. Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN

Talmannen har hittills ansett att extra val vore ett misslyckande.

Men efter dagens statsministeromröstning där Stefan Löfven inte ens var i närheten av att släppas igenom som ny statsminister, konstaterar Andreas Norlén att ”riksdagens partier driver Sverige närmare ett extra val”.

Han kommer därför att hålla ett första möte med Valmyndigheten.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Själv tror jag fortfarande att partierna kommer att göra sitt yttersta för att undvika ett sånt. Opinionsundersökningar visar att ett sånt inte skulle ändra på det parlamentariska läge som ytterst är orsaken till regeringskrisen.

Nu är den stora frågan vem som ska få Svarte Petterkortet av talmannen. Det vill säga vem han ska ge uppdraget att utsättas för den tredje statsministeromröstningen. Det lär ingen ville ha. Ska man utgå från turordningen så borde det bli Ulf Kristersson igen. Men det lär han knappast vilja såvida han inte får underhandsbesked från Annie Lööf om att hon ändrat sig och är beredd att släppa fram en M+KD-regering. För det är mycket tacksammare att i stället få chansen att föreslås i den fjärde och sista omröstningsomgången. Då är trycket och kravet på ett ja mycket starkare, eftersom de flesta partierna vill undvika ett nyval.

Det är också ett dilemma för talmannen själv. Han är ju moderat men ska i talmansrollen uppträda opartiskt. Som moderat vill han rimligen ge Ulf Kristersson bästa förutsättningar, men då måste han hitta en tredje kandidat till den tredje omröstningen. Det finns ingen självklar sådan. Annie Lööf ligger väl närmast till hands. Men hon har redan tidigare haft ett sonderingsuppdrag som misslyckades, så utsikterna är dåliga för henne att klara en omröstning. Men samma läge befann sig Stefan Löfven i. Han fördes fram trots en tidigare misslyckad sondering. Ulf Kristersson på sätt och visst också. Han har ju redan förlorat en omröstning.

En statsvetare har i dag öppnat för en tredje okonventionell lösning. Att talmannen föreslår en regeringsbildare som står över politiken men åtnjuter gott anseende. Det är fullt möjligt formellt men måste ändå tills vidare betraktas som ett sånt underkännande av partiledarna att de borde göra allt för att undvika den smäleken.

Man kan för övrigt notera att det var hög närvaro i kammaren i dagens omröstning. Men faktiskt inte 100-procentig. Samtliga rödgröna ledamöter deltog. Däremot saknades två SD:are inklusive partiledaren plus en liberal, en kristdemokrat och en centerpartist.

En annan observation är att Annie Lööf i sin plädering inför omröstningen talade om att det är C som stått för den enda positionsförflyttningen under hösten. Det ska naturligtvis ses som ett svar på beskrivningen av henne som den stora Nej-sägaren. I sak är hennes påstående delvis korrekt. När hon valde att inleda förhandlingar med S var det en positionsförändring. Men slutresultatet blev ju ingen sån.

Den andra iakttagelsen var att Jan Björklund inte dolde hur gärna han hade velat göra upp med S. Men lät Centerns nej avgöra.

Dessa två partier har fortfarande nyckelrollen. Många opinionsbildare har utgått från att C nog till sist ända kryper upp  i den socialdemokratiska famnen efter att Löfven sockrat sitt tidigare bud.

Men det är långt ifrån självklart. Inte ens bland alla socialdemokrater. I dag talade jag med en som tvärtom trodde att C skulle släppa igenom Ulf Kristersson.