K-G Bergström
Att talmannen i dag skulle ge besked om en ny statsministeromröstning trodde nog få. Men att betänketiden skulle bli fyra veckor kom som en överraskning, i varje fall för mig. Jag tyckte inledningsvis under den här processen att Andreas Norlén var alltför generös med tid för sonderingar. Sen förefall han att öka tempot, men tycks nu vara tillbaka i den sävliga lunk som möjligen är hans naturliga hastighet.
Jag har lite svårt att se att det ska behövas nästan en månad för att lösa problemet. Ytterst är det ju Annie Lööf som har avgörandet i sin hand. Det hon gör, gör dessutom Jan Björklund. Lööf borde vid det här laget känna både Stefan Löfvens inställning och Ulf Kristerssons så väl att det inte behövs särskilt mycket tid för henne att ta ställning för den ene eller den andre.
LÄS MER: Ingen ny regering före jul – talmannen sätter press på partiledarna
Löfven är ju beredd att fortsätta de avbrutna förhandlingarna med mittenpartierna. Björklund har redan fått sin eftergift – slopad värnskatt – så han är inget problem. Däremot hans splittrade parti förstås. Skulle Liberalerna köra över Björklund och välja Kristersson, blir det svårt för Lööf att ensam göra upp med Löfven. Då skulle V behövas för att en sån regering ska få igenom sin budget. Och något inflytande för Jonas Sjöstedt kan ju inte Lööf tänka sig.
S-ledaren har rimligen klart för sig var skon klämmer för Centerledaren. Det är arbetsrätten och möjligheterna för arbetsgivarna till fler undantag från turordningsreglerna. Här måste Löfven bestämma sig om regeringsmakten är så viktig att han är beredd att köra över LO.
En ny faktor i regeringsspelet har dock tillkommit i dag. I en opinionsundersökning av DN/Ipsos backar Centern och är inte längre näst största borgerliga parti. Den rollen har Ebba Busch Thor. Samtidigt ökar S kraftigt och SD backar.
Centerns analys av den och kommande opinionsundersökningar kan mycket väl avgöra regeringsfrågan. Om Annie Lööf kommer till slutsatsen att Centern förlorat flest väljare till Socialdemokraterna, borde slutsatsen bli att hon väljer Löfven före Ulf Kristersson.
Skulle däremot analysen landa i att Centern tappat eller riskerar att förlora alltför många väljare till M eller KD, talar det förstås för en Ulf Kristersson-regering. Men det skulle också leda till en svekdebatt för Annie Lööf, som haft sitt allra mest ultimativa krav riktat mot SD och att på något sätt ge det partiet inflytande.
Oavsett vad hon väljer framstår Lööf och Björklund som förlorarna i regeringsdramat. De har fällt alla alternativ hittills. Lööf ställde så många sinsemellan oförenliga krav före valet, att hon hamnade i ett hörn, varifrån hon haft svårt att ta sig.