Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Annie Lööf orsakar låsningar som få andra

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

I dag avslutade Ulf Kristersson sitt simlopp. Han nådde kaklet men inte som segrare utan som förlorare.

I varje fall i det här heatet. 

Ändå var det uppenbart att Kristersson inte gett upp definitivt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag är fortsatt beredd att bli statsminister. Mina förslag ligger kvar men i nuläget saknas förutsättningar för de alternativ jag presenterat, sa han.

Om Kristersson får chans att simma om sträckan vet ingen. I morgon eftermiddag lär talmannen ge besked om att Stefan Löfven får uppdraget att ta över sonderingsuppdraget. Själv anser jag att det kunde ha skett redan i dag. Det finns uppenbart inget annat alternativ. Men talmannen vill först tala med partiledarna . 

Jag är lite fyrkantig och lite jurist och håller på formerna, förklarade Norlén.

För Ulf Kristersson har den ettåriga tiden som partiledare blivit en berg- och dalbana. Under förra hösten steg opinionssiffrorna och han föreföll vara det M behövde då efter Anna Kinberg Batras misslyckande.

Nu när ett drygt ett år gått kan vi konstatera att han hittills misslyckats med sina två viktigaste uppgifter. Hans parti backade mest av alla partier i riksdagen. Alliansen blev också mindre än de rödgröna, vilket är ett viktigt skäl till att han sen också misslyckades som regeringsbildare.

Om alliansen fått ett mandat mer än Stefan Löfvens gäng, skulle vi förmodligen ha fått en alliansregering. Då hade inte beroendet av SD:s stöd blivit lika dramatiskt.

Jag tror ändå inte att Kristerssons dagar som partiledare på något sätt är räknade. M blev trots allt näst största parti. I moderata led torde knappast hans regeringsstrategi – att först pröva en hel alliansregering och sen det inte gick ett mindre alternativ – vara särskilt ifrågasatt.

Dessutom kan det inte uteslutas att han får en ny chans om Stefan Löfven misslyckas.

Det i sin tur hänger på Annie Lööf och Centern. Hon har som få tidigare partiledare lyckats åstadkomma politiska låsningar med sina ofta kategoriska uttalanden. Men just när det gäller förhållandet till S och en eventuell blocköverskridande regering har hennes uttalanden varit uppseendeväckande svajiga.

För nån vecka sen började hon plötsligt berätta vad som var  hennes plan B efter A-planen med alliansregering. Det var en blocköverskridande regering med ett eller flera allianspartier och i varje fall S. Men när hon sen ombads konkretisera, retirerade hon till det mer defensiva: Det kunde vara en S+M-regering eller en regering med hela alliansen och S.

Samma sak inträffade på gårdagens presskonferens. I första beskedet gav hon intryck av att hon kunde tänka sig S plus ett eller annat alliansparti.

Men när flera av oss efter presskonferensen frågade specifikt om hon kunde tänka sig att bilda regering med L och S och eventuellt också MP blev svaret nej.

Det enda riktigt tydliga är ändå att Annie Lööf inte är alls lika avvisande till S som till SD.

Men man kan också notera att Jan Björklund inte helt tycks utesluta en mindre alliansregering bestående av till exempel M och KD. Han öppnade för att ett så kallat partiråd kunde få avgöra, om en sån regering blir aktuell i ett senare skede.

Annie Lööfs besked var att en sån regering inte är en alliansregering.