Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

"Annie Lööf höll sitt bästa tal någonsin"

Annie Lööf är den mest utsatta partiledaren.

Visserligen har Kristdemokraterna nog ännu sämre opinionsstöd.

Men deras partiledare är inte längre ifrågasatt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Göran Hägglund är snarare populärare än sitt parti. Åsa Romson har inga imponerande förtroendesiffror heller. Ungefär som Annie Lööfs. Men det spelar inte samma roll, eftersom hon delar partiledaruppdraget med den populäre Gustav Fridolin.

Men precis som med Mona Sahlin kan man inte undgå att imponeras av centerledarens stryktålighet.

I går höll hon dessutom sitt bästa tal någonsin, i varje fall av dem jag hört. Tidigare innehöll hennes förkunnelse alltför mycket snömos, även om hon själv föredrog att kalla det visioner. Så sent som i Almedalen i somras talade hon dessutom så sakta att till och med en kalixbo blev otålig (folk från min hemkommun anses tala mycket långsamt).

I går var alla svagheter som bortblåsta, när hon öppningstalade på centerstämman i Karlstad. Talet var fyndigt formulerat. Centerledaren framförde det med auktoritet och det innehöll tuffa markeringar.

Hon kritiserade nyliberala Timbro. Det var klokt att än en gång distansera sig från de strömningar som orsakade partiets stora kris i vintras, när nytt idéprogram skulle antas.

Talet var också ett generalangrepp på Socialdemokraterna, vilket inte var lite djärvt med tanke på att det nog fortfarande finns en och annan Olof Johanssoncenterpartist kvar. Lööf raljerade med Socialdemokraternas nya landsbygdsvurm. Hon erinrade om att partiet vill införa skatt på handelsgödsel, införa en slakteriavgift och lastbilsskatt på mjölkbilen.

Röd politik ger röda siffror i bondens bokslut, sa hon.

Centern är dessutom numera det kanske näst Miljöpartiet mest flyktingvänliga partiet. Hon sa att C ska vara Sverigedemokraternas främsta motpol.

Om det är en optimal politisk strategi återstår att se. En av hennes riksdagsledamöter, Staffan Danielsson, skrev på stämmans öppningsdag en debattartikel i Svenska Dagbladet som gick i en annan riktning. Han är förvisso ingen sverigedemokrat, men vill uppenbart inte ha en lika generös invandring som sitt parti.

Men stödet för Danielsson förefaller vara begränsat. Och Lööf har värre problem än det. Talet i all ära, men budgetresultatet blev ingen succé för henne. Hon misslyckades med att få igenom de två mest prioriterade kraven: slopad andra sjuklönevecka och återställd nivå i landsbygdsprogrammet.

Ändå låter sig inte Centerledaren nedslås. Inför stämman vill nu Lööf profilera Centern mer som ett jämställdhetsparti. Partiledningen föreslår fördubblad jämställdhetsbonus och att en sådan också ska ingå i VAB-dagarna, så att papporna ska vabba mer.

Mona Sahlin lyckades aldrig bli kvitt den misstro som hon utsattes för redan tidigt i karriären.

Frågan är om Annie Lööf är mer framgångsrik. I alla händelser imponerar hennes fighting spirit.