Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
K-G Bergström

Alliansen är i spillror efter veckans turer

Annie Lööf (C), Jan Björklund (L), Ebba Busch Thor (KD) och Anna Kinberg Batra (M) har en del att snacka ihop sig om.

Foto: Olle Sporrong

Det råder delade meningar i alliansen om hur Jimmie Åkessons parti ska betraktas.

Foto: Patrik C Österberg / PATRIK C ÖSTERBERG / IBL/IBL PATRIK C ÖSTERBERG /

Alliansen är i spillror.

Det intrycket är lätt att få efter den senaste veckans turer.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När Anna Kinberg Batra förra torsdagen gjorde sitt utspel om att alliansen borde lägga fram ett gemensamt budgetförslag till hösten och fälla regeringen och även vara beredd att diskutera med SD i riksdagsutskotten, torde syftet ha varit att stärka alliansen i allmänhet och M i synnerhet.

I det korta perspektivet har hon misslyckats i varje fall med att stärka alliansen. I dag tycks det råda halvt kaos i det borgerliga regeringsalternativet. Centerns gruppledare Anders W Jonsson utfärdade i morse något som uppfattades som ett ultimatum till M-ledaren: Ni får välja att prata med oss eller SD.

Det fick han ångra. Hans partiledare twittrade snabbt att ”nu skruvar vi ner tonläget…” och L-ledaren Jan Björklund tog också avstånd från offentliga ultimata.

Efter det hade Anders W Jonsson inget annat alternativ än att backa och beklaga ”en olycklig formulering”.

 

Slutet gott allting gott, tycker möjligen alliansstrategerna. Men sprickan består. Kinberg Batra har i dag upprepat att M sen förra torsdagen i riksdagen tänker behandla SD som vilket annat parti som helst. Problemet för M-ledaren är dock att hon är ensam av Alliansledarna om att göra det.

Inte ens KD-ledaren Ebba Busch Thor vill det. Trots att just hon ända sen Decemberöverenskommelsen föll, har tyckt att alliansen borde lägga fram ett eget budgetalternativ och vara beredd att fälla regeringen även med röster från SD. Men Busch Thor sa till oss politiska reportrar i förmiddags att hon inte kan tänka sig att låta KD:s ekonomiske talesperson sätta sig i samtal med SD:s motsvarighet.

Han som på en video setts skratta gott åt förfärliga judeanknutna skämt.

 

Men inte heller Kristdemokraternas hållning framstår som särskilt genomtänkt. Visst torde SD föredra en borgerlig regering framför en rödgrön. Visst skulle de kanske rösta för en alliansbudget både nu i höst eller efter valet. Men det är ingen som helst garanti för vad som händer sen. Det räcker med att påminna om partiets hållning efter att man varit med och fällt den rödgröna budgeten i december 2014. Så skulle det gå med alla budgetförslag som SD inte gillade, sa SD då.

Jimmie Åkesson skulle självklart bli tvungen att förr eller senare ta betalt för att släppa fram en alliansregering. Annars skulle han få så mycket internt pisk att hans egen ställning vore hotad.

Det är det hopplösa läget för alliansen. Men det är en klen tröst för Stefan Löfven. SD har ju redan en gång visat att man är beredd att fälla rödgrön budget och regering. Det kan förstås ske igen. Såvida inte L och C då väljer att rädda den. Det vill nog Annie Lööf slippa för allt smör i Småland.

Så länge SD har en vågmästarställning i riksdagen, består oredan i svensk politik. Det finns visserligen alternativ: en stor koalition S+M, men inte ens den skulle med säkerhet få 50 procent. Eller S+MP+L och C.

Men det lär varken Lööf eller Björklund våga.