Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Journalister ska inte leka Sverker Olofsson

MEDIELEGENDAR. Sverker Olofsson, i dag på ”Ring P1”.
Foto: /ALL OVER PRESS / /ALL OVER PRESS
Sveriges Radios entré på Gärdet i Stockholm.
Foto: HENRIK ISAKSSON / IBL

Sverker Olofsson är en förebild som journalist. Han ledde konsumentmagasinet ”Plus” i över 20 år i SVT och hans soptunna där han kastade produkter och tjänster som inte höll måttet blev legendarisk. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

2006 listades ”sverka” som ett nyord, med betydelsen att klaga på en vara som man är missnöjd med. Han var alltid på tittarnas sida – i allmänhetens tjänst. 

I dag, 74 år, hörs han som programledare när ”Ring P1” sänds från Umeå. På tisdagen var Ekots trovärdighet på tapeten, efter skandalen med reportern som via sin bevakning inledde en privat relation med en man som Säpo pekat ut som farlig islamist. Hennes närmaste familj engagerade sig också i hans fall.

En Gunnar från Bromma ringde in och tyckte förtroendet för Ekot låg fast. Man behöver ju inte döma hela redaktionen för att en journalist trampat snett, resonerade han.

”Den här frågan är väl ändå ganska klumpigt skött, tycker inte du det”, kontrade Sverker Olofsson strängt. Och man kunde nästan se framför sig hur han var på väg att lyfta på locket till soptunnan med Ekot-loggan i högsta hugg. 

Förtroendet är journalistens mest dyrbara kapital. Skuggan som lagt sig över SR-reporterns reportage om mannen kommer inte att försvinna, även om Ekot-chefen bedyrar att det inte är något fel på innehållet. Ändå är det omöjligt att göra sig fri från misstanken att sympatin för mannen påverkade henne långt innan första steget till den djupare relationen var taget. Ett förtroende är ömtåligt.

Många journalister har förfasat sig över det som hänt på Ekot och det är lätt att bli självgod. Något så dumdristigt skulle man då aldrig göra själv. Det är sant, fallet på Ekot är extremt och väldigt ovanligt. 

Strategiskt utnyttjar de sin titel och sin mejladress på det stora mediehuset

Men förtroendet och integriteten förvaltas varje dag, i stort som smått. En nyhetsjournalist som uttrycker politiska åsikter i offentligheten riskerar sitt förtroende som opartisk. En reporter som tar emot gåvor och resor från PR-staber är ute på djupt vatten. En fotograf som i efterhand ”förbättrar” bilden gör våld på verkligheten. Det finns mängder av tillfällen i vardagen där yrkesetiken kan utmanas, ibland nästan utan att man tänker på det.

Själv förundras jag över hur vanligt det är med journalister som leker just Sverker Olofsson i sociala medier. Men till skillnad från honom agerar de utifrån egenintresse. De rasar på sina privata bredbandsbolag och resebyråer, på Postnord-leveranser och Klarnas förseningsavgift. Bolagen pingas in för att markera att den sura kunden i supportens långa kö inte är Nisse i Hökarängen utan en människa med mediemakt. Och mycket riktigt får journalisterna ofta snabbt hjälp och svar. 

Strategiskt använder de sin titel och sin mejladress på det stora mediehuset för att tränga sig före i kön. Det strider mot den fjärde av de 14 yrkesetiska reglerna som Journalistförbundet satt upp, om att inte utnyttja sin ställning för privata förmåner. Kanske ett trivialt exempel på bristande yrkesheder.

Men om jag säger så här, jag tror inte att Sverker Olofsson hade agerat så. 


Karin Olsson är kulturchef och biträdande chefredaktör på Expressen. Nästa vecka skriver redaktionschef Magnus Alselind mediekolumnen. Lyssna gärna på deras podd ”Lägg ut” – där medieveckans hetaste ämnen diskuteras med en spännande gäst.

https://embed.radioplay.io?id=83624&country_iso=se