Johan Hakelius
På något märkligt sätt kickar denne energilöse karl igång nationen som en gammal råhes tvåtaktare. Folk dyrkar honom och avskyr honom. Vad man skriver spelar ingen roll, alla blir arga.
Men, trots det: tror ni att han verkligen begriper vad som väntar honom?
Politik är trots allt en ganska egen bransch. I de flesta andra branscher är det enklast att försöka hitta lösningar som alla vinner på. Inte i politiken. Delvis på grund av den uttjatade sanningen att politik är ett nollsummespel. Vinner en måste någon annan förlora. Det finns bara 349 platser i riksdagen, bara 21 svenska EU-parlamentsledamöter, man kan per definition inte ha flera ”starke man” i en kommun.
Den som är ute i fina ärenden har lätt att ursäkta fula tricks.
Men det finns fler skäl till att politiken är konfliktinriktad. Konflikt är det enklaste sättet att göra sig känd hos väljarna, ungefär på samma sätt som det är det enklaste sättet för kolumnister att fånga läsarna. Och dessutom är politiker inte sällan övertygade om att de gör något särskilt fint. De slåss inte för egen vinning, utan för viktiga principer, för svaga, för sanningen och demokratin, eller för nationens överlevnad och mot sedernas förfall.
Den som är ute i fina ärenden har lätt att ursäkta fula tricks.
Jag vet inte hur förslagen Anders Tegnell är i det här avseendet. Men vi kommer snart att få veta det.
I veckan presenterade Coronakommissionen ett delbetänkande. Det gällde misslyckandet i äldrevården och regeringen började skutta så att steppjärnen glödde.
En aning udda var att socialminister Lena Hallengren tog på sig rollen att leda presentationen av granskningen. Den handlade ju inte minst om hur hon själv klarat sin uppgift. Men det visade hur känslig saken var. Och oppositionen bekräftade det. Den hade räknat på saken och kommit fram till att nu, någonstans, är det dags att bryta enigheten och ta fram pianotråden.
Det är svårt, sådant där. Det statsmannamässiga kräver både uppslutning och blydankar, men vid exakt rätt tillfällen.
”Anser Löfven att han har de bästa personerna i ledningen av det här arbetet?”, undrade Ebba Busch. ”Det yttersta ansvaret bär givetvis statsminister Stefan Löfven”, förklarade Jimmie Åkesson. ”Varför har regeringen under den här mandatperioden prioriterat att sänka värnskatten istället för att satsa på äldreomsorgen?”, frågade Nooshi Dadgostar. ”Det är en riktigt stor brist och ytterst ett misslyckande för regeringen” sade Centerns Anders W Jonsson. ”Regeringen har inte tagit det ansvar som man borde ha tagit”, fyllde Ulf Kristersson i.
Det är svårt, sådant där. Det statsmannamässiga kräver både uppslutning och blydankar, men vid exakt rätt tillfällen.
Hur det än var, blev det alldeles klart vart vi är på väg. En ledtråd:
En annan av veckans nyheter var att arkeologer funnit ett torn av 119 människoskallar i Mexico city. Aztekerna byggde det för 500 år sedan, antagligen för att blidka den fruktansvärde guden Huitzilopochtli.
Nog är det ändå skönt, pustade många, att vi inte ägnar åt oss människooffer längre.
Jaså, gör vi inte?
Vad gör man för att blidka de fruktansvärda gudarna Dagens Nyheter och Expressen? Vad gör man för att blidka den skräckinjagande guden ”valmanskåren”? Vad gör man, för att visa att man har minst lika hårda nypor som den attackerande oppositionen? Vad gör man för att rädda sig själv?
Just det. Lycka till, Anders Tegnell.
LÄS MER: Tragedin som formade Anders Tegnell
LÄS MER: Politikernas mörka bild: Covid är det nya normala
LYSSNA: Verkställande utskottet, Expressens podd om politik: Världens sämsta äldrevård
