Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

Vad vill hundägarna säga med dekalen på bilen?

Foto: JOCKE BERGLUND

Folk vill saker och man undrar ofta vad.

De här människorna som sätter en dekal på bakrutan med upplysningen ”Hund i bilen”, till exempel. Vad exakt vill de säga?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Övningskör” är en meningsfull upplysning, oavsett om man är en vänlig själ eller en pennalist som gillar att göra de små liven nervösa. De som har en skylt som visar att de har gasflaskor i bilen förstår jag också. Bra att veta innan man rammar dem. De som har en dekal med ”Barn i bilen” kan man också begripa. Det är föräldraskapets ständigt höjda ögonbryn som menande riktas mot en hel värld av ansvarslösa kretiner, vars oaktsamhet tycks direkt inriktad på att utrota just deras telningar.

Men ”Hund i bilen”?

Till att börja med är upplysningen ofta överflödig, för den här lappen sitter nästan uteslutande på kombibilar med stora burar i skuffen; var de här människorna gör av sina matkassar vet jag inte. I de där burarna sitter nästan alltid rätt stora hundar. De syns utan märkning.

Låt oss för kolumntrampandets skull anta att det ändå sitter så små hundar i de där burarna att de inte syns. Vad är det jag förväntas göra när jag fått upplysningen om att det finns en hund i bilen framför? På vilket sätt ska jag modifiera mitt beteende?

Är det meningen att jag ska skämmas lite och sänka farten? Är det helt enkelt barnlösa hundägares revansch på småbarnsföräldrarnas höjda ögonbryn? Är det deras sätt att säga: ”min hund är lika mycket värd som din dreglande halvmeter”.

Eller är det för att avskräcka mig från att begå inbrott i bilen? Men då är vi tillbaka i hundens storlek. Om hunden kan avskräcka en inbrottstjuv är den stor nog att synas utan skylt. Är den så liten att den behöver en skylt gör den ingen nytta i avskräckande avseende.

Men var är i så fall dekalen ”Katt i bilen”?

Förresten görs sällan inbrott i bilar under färd och står bilen still med hunden i den, behöver man öppna för ventilationens skull. Att upplysa om att det finns en hund i bilen betyder med andra ord i praktiken att man talar om för inbrottstjuvar att halva jobbet redan är gjort, om de mot förmodan inte märker det själva.

Eller är det mer som ”övningskörning”? Vill uppskyltade hundägare säga något om sitt eget beteende, snarare än att påverka mitt? Anser de sig vara sämre förare, som kräver särskild hänsyn av oss andra? Varför? Har deras hundar för vana att ta upp särskilt komplicerade samtalsämnen under bilfärder? Eller är det hunden som kör?

Kanske är det bara ett försök att sprida lite glädje, rotat i antagandet att alla är lika förtjusta i hundar som ägarna till de här skyltarna. De tänker helt enkelt att bara åsynen av skylten gör folk varma om hjärtat och en aning tårögda. Det låter trafikfarligt.

Kanske är det, som allt annat, en del av identitetspolitiken. Ett sätt att stolt komma ut som hundmänniska och kräva respekt för den läggningen. Men var är i så fall dekalen ”Katt i bilen”? All identitetspolitik handlar ju om polarisering och motsatser. Har inte kattägare bilar? 

Det här är den sortens tankar man kan fastna i, när efterbörden av midsommarafton tjuvkopplat synapserna och man är beredd att fördjupa sig i vad som helst, bara man slipper höra ordet ”regeringskris” eller se Anders Tegnell.


LÄS MER: Johan Hakelius: Annie Lööf lyckades väva in oss alla i sin dröm