Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Hakelius

En skittrist debatt – när alla vet att de är oärliga

Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TTN

Någon gång skulle det förstås hända.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag bläddrade förstrött i Dagens Nyheter i torsdags och fastnade i ett referat från Spånga IP. Järvaveckan – ett slags förortsalmedalen – håller till där. Emma Bouvin heter reportern. De som munhuggs är imamen Kashif Virk och Melek Özberk, socialdemokratisk fritidspolitiker. Det får lov att bli ett rätt långt citat:

”– 99 procent av alla muslimska länder förtrycker kvinnor och du står här och försvarar islam! När det förtrycker kvinnor?

Imamen svarar med lugn stämma att det inte är islam som förtrycker, och att förtryck finns även i sekulära länder.

– De får inte ens köra bil! säger Melek Özberk.

– I ett land ja. Och nu får de det! säger Kashif Virk.

Melek Özberk kom till Sverige från Turkiet 1986 och säger att hon har egna erfarenheter av islams kvinnoförtryck.

– Du kan inte övertyga mig om att islam är bra. Jag har levt under islamistiskt kvinnoförtryck. Men jag vill gärna komma till din församling och se hur kvinnor har det där.

– Du är välkommen, syster. Du kan få mitt nummer. Det finns ett förtryck och det är samhällets ansvar.

– Nej, det är männens ansvar. Männen inom islam. I Sverige dör inte hon och jag för att vi är utan slöja, säger Melek Özberk och pekar på mig. 

– Men i andra länder gör de det.

Hon uppmanar Kashif Virk att 'gå ut i Husby och Tensta och utbilda män'. Han tycker hon ska lämna sin bubbla. 

En äldre man som stått och lyssnat ett tag blandar sig i:

– Alla har väl egentligen en individuell tro? Svenskarna tänker såhär: extremisterna har kapat islam.

– Alla är visst islamologer här, säger Kashif Virk syrligt.”

Det kändes omåttligt friskt att läsa det där: ett rakt, direkt och ärligt meningsutbyte i frågor vi behöver tala om. Återgivet utan rädsla eller brasklappar. Demokratin från sin bästa sida. Någon gång skulle det förstås hända. Till och med i DN.

Jag stötte på motsatsen nyligen. En radiodebatt mellan det kristna Claphaminstitutets Per Ewert och Stockholm Prides ordförande Britta Davidsohn. De diskuterade en rapport från Claphaminstitutet om Pridefestivalens mörka sidor. Inga nyheter direkt: sadomasochism, psykisk ohälsa, prostitution, droger. Men båda cirklade som gamar med beslutsvånda kring vad de egentligen tycker.

Rapporten sköt in sig på att evenemanget var skadligt för ”folkhälsan”. Ingenting om tro, religion, Gud och våra odödliga själar. Istället socialstyrelsesnack, för att platsa i världens mest sekulära land.

Debatten om Pridefestivalen var oärlig. Foto: IZABELLE NORDFJELL

LÄS MER: Johan Hakelius: GAL-TAN-skalan sliter S i stycken 

Britta Davidsohn, å sin sida, hade fått lära sig att inte ta onödiga strider. Hon gled undan och verkade lite välvilligt oförstående.

Det var en skittrist diskussion, som det heter på fackspråk, eftersom alla begrep att båda parter var oärliga. En ärlig debatt skulle ha ställt åsikten att Pridefestivalen skadar oss andligt och moraliskt, mot åsikten att den som anser det är en bigott, reaktionär moralist. Det skulle ha varit intressant att lyssna på.

Sverige har en förkärlek för debatter av det senare slaget: undvikande, underförstådda, ängsliga, positionerande, oärliga. Om vi i stället gjorde som Kashif Virk och Melek Özberk på Spånga IP och om Sveriges journalister förmådde återge det lika naturligt som Emma Bouvin, skulle vi må bättre.

Det var bara det jag ville ha sagt.

 

LÄS MER: Här hittar du fler krönikor av Johan Hakelius 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!