Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Hakelius

Svenskar vet inte vad en ”syndabock” är

Oldoz Javidi. Foto: Oscar Stenberg

Jag kan faktiskt inte citera hela sextonde kapitlet ur tredje Moseboken, men jag kan ge en kort sammanfattning:

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kapitlet är, på det stora hela, en instruktion som kommer direkt efter den om "orena flytningar", det vill säga menstruation och manlig gonorré. Men sextonde kapitlet talar istället om försoning. Det är en faslig massa rök och husdjur inblandade. I huvudsak handlar det om tjurar och getabockar och deras framtidsutsikter är mörka. Det slaktas och bränns och stänks blod sju gånger. Sedan kommer det jag vill åt:

”Han skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och över den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en man som står beredd. Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.”

Syndabocken, alltså.

Lägg märke till detta: författaren – som förstås är Gud – hyser inget agg mot den stackars getabocken. Han påstår inte ens att den bitit husse. Det är det som är hela poängen. Syndabocken har ingen skuld i sig. Den är ett oskyldigt verktyg, som man lastar över sina egna skulder på.

Det här verkar svenskar inte ha fattat. För så fort någon hålls ansvarig för något, dyker begreppet ”syndabock” upp. Som om det aldrig fanns någon som faktiskt var ansvarig för något. Som om varje påstående om skuld, bara var en orättvis avlastning av ansvar i knät på en helt oskyldig.

 

LÄS ÄVEN: Uppmanar ingen att hänga upp nazister i testiklarna 

 

Sådant förekommer. Men det förekommer också att folk missköter sina jobb, ställer till olyckor och i allmänhet beter sig som arslen. Att påpeka det, är inte att utse syndabockar. Det är att utkräva ansvar. I en viss mening är det raka motsatsen mot den övning som finns i tredje Moseboken.

Allt detta tar oss till Oldoz Javidi.

Jag tillhör inte dem som blev extremt upprörda över Oldoz Javidis antisemitiska ”dröm” om att slänga ut alla judar från Mellanöstern. Inte heller till dem som brytt mig om att kräva att hon avlägsnas från Feministiskt initiativs riksdagslista. Fi är ett parti för tokar av olika slag. Varför ska just den här tokan kastas ut? Men nu när hon faktiskt strukits är det intressant att läsa hur hon motiverar sig. Hon har ”misstolkats”. Hennes parti har haft ”otur”. Det handlar om ”förvrängningar”. Folk har, igen, ”tolkat” henne antisemitiskt. Det finns inte ”en enda sanning”. 

Det är antagligen den mest praktfulla postmoderna dravel jag läst på rätt länge. Svante Weyler har redan konstaterat det uppenbara: om drömmen att kasta ut alla judar från Mellanöstern inte är antisemitisk, vad är då antisemitiskt?

Ändå kan Javidi skriva som hon gör, få det publicerat och till och med mötas av viss förståelse.

Jag tror att det har att göra med att det finns en svensk impuls att helst inte utkräva ansvar av någon för något. Det blir så obehagligt. Det är mycket trevligare om vi kan vara överens om att alla egentligen menar väl. Om att alla som åker dit för sina dumheter, egentligen bara är syndabockar. Det är det Javidi försöker spela på. Hon har letts ut i öknen av de verkliga syndarna.

En varning: den här strategin fungerar förstås bara om du klivit ut ur åsiktskorridoren till vänster. Gör du det åt något annat håll, är du en oren flytning. För sådana finns ingen försoning.

 

LÄS ÄVEN: Förklaringen till nya grillanarkin i Sverige 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!