Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

Löfven gjorde bort sig men folket står naket

Statsminister Stefan Löfven med livvakter i Gallerian i centrala Stockholm den 20 december.
Foto: LÄSARBILD

Det finns ord som börjar på ”folk” som är rätt gemytliga, om än en aning gillestugiga: folkrace, folkdans, folklustspel. Det finns ord som börjar på ”folk” som är torrt skrumpna: folkbokföring, folknykterhet, folkpartist. Det finns ord som börjar på folk som är direkt skräckinjagande: folkdomstol, folkrepublik, folkmord.

Var på den där skalan tycker ni att man ska placera in ”folkvett”?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag antar att Stefan Löfven inte vågat sticka näsan runt knuten de senaste dagarna. Jag hoppas att han fick tag på den där reservdelen till rakapparaten som han behövde, annars sitter han väl bakom fördragna gardiner i nyanlagt hipsterskägg vid det här laget.

Är förresten behov av skäggolja något som måste ställas in, skjutas upp och bokas av, eller räknas det som nödvändigt ärende? Finns det olika normer i olika regioner? Räknas skäggoljan som nödvändigt på Södermalm, men inte i Avesta?

Det är sådana där frågor man hamnar i när man ska tolka och tillämpa ”folkvett”.

När begreppet först sattes i pendling lät det rätt bra, eller hur? Rejält, svenskt, sansat. Ett begrepp för de vuxna i det europeiska rummet. Vi som inte behöver en stat som dikterar för oss hur vi ska göra.

Men nu, då? Hur låter det nu?

Löfven gillrade fällan omsorgsfullt och klev sedan lika omsorgsfullt rakt i den

Dylan visade sig ha rätt igen: you gotta serve somebody. Det är alltid någon som är din husbonde. Om inte staten tar kommandot så gör någon annan det. Och ”någon annan” i sådana här fall innebär oftast folkdomstolen, med benägen hjälp från tidningar som denna.

Nej, jag ömmar inte för Löfven. Han Löfven gillrade fällan omsorgsfullt och klev sedan lika omsorgsfullt rakt i den. Han byggde först upp ett förtroende och kastade sedan bort det. Han signalerar antingen att det han själv säger är löst prat, eller att det han säger bara gäller småfolket, inte storfräsare som han själv.

Inget av det där invänder jag emot. Men torka bort fradgan i mungipan ett ögonblick, ta ett steg tillbaka och djupandas.

Det regeringen satte igång när de vädjade till ”folkvett” var i själva verket en tävlan. Vem är folkvettigast? Och eftersom folkvettet inte har några fasta gränser – det är liksom poängen med det – finns ingen hejd på vad hur folkvettig man kan vara. Nu, några månader in i den här kollektiva psykosen, kan vi ana var det slutar.

Folkvettet har sakta glidit mot det skräckinjagande.

Folkvettet gör svenskarna mindre och mindre vettiga för var dag som går.

Att ens besöka en butik beskrivs vid det här laget som något på gränsen till kriminellt vansinne. Folkvettets representanter därute håller mobilerna högt, så att de inte missar en chans att dokumentera och ange varje beslutsfattare som vågat sig ut.

Hur kommer det sig, förresten, att ingen frågar varför angivarna fanns i samma shoppinghelveten som ministrarna? Vad hade de för ”nödvändiga ärenden” att uträtta, förutom att agera moralpoliser?

Folkvettet gör svenskarna mindre och mindre vettiga, mer och mer rabiata, för var dag som går. Folkvettet får de otäcka tjallarna att frodas. Det finns snart inget vettigt kvar i folkvettet. Vi kan räkna dagarna till det första folkliga förslaget på att alla beslutsfattare bör förses med elektronisk fotboja, så att vi vet direkt om de slinker iväg till urmakaren eller Sälen.

Löfven har gjort bort sig, men det är det vettiga folket som står naket.

Man kan bli folkskygg för mindre.