Johan Hakelius

Poeten ska ”sätta Tranemo på kartan” – varför då?

Jimmy Alm är Tranemo kommuns egna poet. Han ska skriva en dikt i veckan om kommunen. Ett projekt som kritiserats då det kostar skattebetalarna 900 000 kronor.
Jimmy Alm, kommunpoet.
Foto: Tranemo kommun / Tranemo kommun
Kommunhuset i Tranemo.
Foto: Google street view / Google

Jag skulle tro att folk i Tranemo vet ungefär var de bor. Hur många i resten av Sverige som har koll på orterna längs riksväg 27 är svårt att veta. Men det är just det som är poängen.

Spelar det någon roll?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det finns förstås en hel del kul att säga om Tranemos kommunpoet Jimmy Alm. Nu menar jag inte som person, men som företeelse. Många har uppenbarligen sagt en hel del också. Kommunpoeten har en egen flik på kommunens hemsida och den upptas mestadels av ursäkter och förklaringar: kommunpoeten är inte anställd av kommunen, projektet belastar inte kommunens budget, kommunpoeten äger själv projektet, och så vidare. Enligt Dagens Samhälle har det hållits ”krismöte” i Tranemos kommunledning.

Det kan man tänka sig.

Vi ska återkomma till det där. Men först Tranemos läge på kartan.

Ingen kan ha blivit förvånad när en representant från Tranemos kommun i någon av alla intervjuer sade att det här med kommunpoet åtminstone hade ”satt Tranemo på kartan”.

Det är något grumligt här.

Hur stor är turistindustrin i Tranemo? Det är en ärlig fråga. Det finns en ståtlig kyrka och en kyrkby. Det finns gravrösen, någon runsten och resterna av en skeppssättning. Inget fel på det, men det låter kanske inte som en turistmagnet. Skulle det vara det, eller ha förutsättningar att bli det, kunde jag förstå vikten av att göra Tranemo världsberömt i hela Sverige. Men nu?

Det är något grumligt här. Något som florerar i svenska kommuner och som bäst kan kallas kommunalnarcissism: ett slags oavvisligt behov av att bli sedd och erkänd av alla som inte har med kommunen att göra. Att de egna invånarna vet var de bor räcker inte, alla andra måste få veta det också. Den kommun som inte blir sedd – ”satt på kartan” – finns inte.

Det här kan kanske verka trivialt, men ju mer man tänker på saken, desto mer gåtfull blir den. Det finns gott om exempel på kommunalpolitiker – och för all del också tjänstemän – som är villiga att dra på sig de egna väljarnas och medborgarnas ilska, bara de blir sedda av svenskar som inte röstar eller beskattas i den egna kommunen.

Varför, undrar jag?

Kanske kunde det vara ett tema för Jimmy Alm att plocka upp. Så här långt låter hans poesi ungefär så här:

”Du ska se till att vår vardag finns och fungerar

Att det kommer vatten, när vi vrider på kranen

Och el ur våra uttag

Du ska se till att våra barn får en bra skolgång

Och att våra äldre får en värdig omsorg

Att det finns en fritid, med böcker att låna

Och platser för motion och möten”

Den dikten heter ”Den kommunala verksamheten” och börjar med den, i lyriska sammanhang, antagligen helt unika meningen: ”Du är en juridisk person med 1100 anställda”.

Ge grabben en chans.

Det bästa Jimmy skrivit hittills är en dikt om den respons som han fått. Den låter ungefär som det måste låta i telefonslussen till ”Ring P1”:

”Du är cancer

Och helt jävla autistisk

För mina pengar

Skriver du

Det sämsta jag har hört

Dina radbrytningar

Är ju helt fucking godtyckliga”

Sedan spårar den ur i våtögda, positiva omdömen. Men ge grabben en chans. Han har drygt tio månader kvar.


LÄS MER: Johan Hakelius: SD och MP lockar personer med fäbless för apokalypsen 

LÄS MER: Sveriges största vattenland ska sätta Motala ”på kartan”