Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Hakelius

Om hösten var Kurt Russell med ögonlapp – vad är nuläget?

Sverige med eller utan regering? Kurt Russel som Snake Plissken i 80-talsfilmen ”Flykten från New York”.
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Handen på hjärtat: hur mycket bättre blev det?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Redan i slutet av september förra året drogs kraftorden fram ur vinterförvaringen och borstades av:

”Oreda”, ”kaos”, ”förlamning”.

Om man bara hade läst tidningarna, inte levt i den verkliga vardagen, skulle man knappt ha vågat gå ut. Uppenbarligen var anarkin otyglad på gatorna. Gäng av odöda drog av allt att döma runt i landet och sög hjärnorna ur laglydiga medborgare. Att visa sig, annat än i sällskap av Kurt Russell med ögonlapp, vore tydligen självmord.

Ursäkta åttiotalsreferensen, men vi är trots allt några stycken som hade oturen att formas i just det decenniet.

 

JOHAN HAKELIUS: Svenska politiker – lika tidstypiska som Trump

 

Sverige utan regering beskrevs helt enkelt med ord som lämpade sig väl om man hade varit korrespondent i Venezuela eller Irak. Men jag vågar påstå att ingen svensk upplevde något som ens närmade sig kaos. Den svenska oredan var lika välordnad som vanligt.

Hur ska man beskriva nuläget, om det vi just genomlevt var kaos?

Man ska förstås ha respekt för hantverk, oavsett vad saken gäller. Att intressera folk för partipolitik, vecka ut och vecka in, kräver ett och annat knep. Att vara politisk journalist är inget för sillmjölkar, eller dygdemönster. Det är ett grovarbete som förutsätter att man inte är alltför rädd om blåstället.

Men med det sagt: hur mycket får man ta i, innan själva poängen med hantverket – att förmedla något slags sanning – går förlorad? Hur ska man beskriva nuläget, om det vi just genomlevt var kaos?

Nu pågår ett slags offentlig storförhandling. Arbetsförmedlingen har varslat 4 500 personer, som en följd av den budget som röstades igenom, innan vi hade regering. Det är förstås ett avancerat schackdrag för att sätta press på regeringen, nu när den finns.

 

JOHAN HAKELIUS: Vi är alla offer för stora blåsningen

 

Jag påstår inte att det är en ren bluff. Arbetsförmedlingen kommer att behöva krympa om det inte tillförs pengar. Men jag vill bara göra er uppmärksamma på att det inte nödvändigtvis blir mindre stökigt därför att man har en regering.

Så snart det finns en regering som kan fatta beslut uppstår tvärtom en efterfrågan på beslut. Och skulle efterfrågan till äventyrs klinga av, finns alltid ett behov bland ministrar att ändå fatta beslut.

Hade skolan fått hållas utan inblandning sedan femtiotalet hade den antagligen fungerat utmärkt

Om vi verkligen vill reda ut orsakerna till våra stora gemensamma problem – skolan, försvaret, segregationen – visar det sig nästan alltid att problemen inte beror på en brist på politiska beslut och regerande, utan på ett omåttligt överflöd på beslut och regerande.

Hade skolan fått hållas utan inblandning sedan femtiotalet hade den antagligen fungerat utmärkt, buren av lärare som visste vad de gjorde, snarare än av politiker som gjorde vad de trodde sig veta. Hade försvaret fått vara i fred hade vi inte avskaffat värnplikten, bara för att tvingas återinföra den. Vi hade inte avrustat Gotland, för att sedan tvingas börja om från början.

Och så vidare. Carl Hamilton skrev bra i Dagens Nyheter i augusti förra året om den svenska politikens ovana att fatta extrema beslut som sliter landet i stycken. Googla och läs.

Det mesta tyder helt enkelt på att världen skulle vara mycket bättre, om bara politiker var en aning latare än de är, som en klok tänkare en gång skrev.

Och jag vet, ni tror att det här bara är en skojig liten marginalanteckning. Men gör mig den här tjänsten: tänk på saken på riktigt. Vad är mest riskabelt: att sakna eller att ha en regering?

Just det.